Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Kategori: självhushållardrömmar

Jordkällare

Ända sedan vi flyttade hit till gården har jag fantiserat om en jordkällare, det hör ju liksom till en självhushållardröm. Första åren kunde vi förvara saker i källaren under huset där tidigare ägare haft ett potatislager, men sedan byggde vi ett pannrum där. Värme i huset är viktigt och bra och gör livet lite enklare, men där försvann de svala förvaringsmöjligheterna. När odlingarna utökats och jag börjat lära mig mjölksyra så har behovet ökat av en sval förvaringsplats.

Vi fantiserade om att köpa en jordkällare från Dahlgrens cementgjuteri i Skellefteå, men de kostar rätt mycket så vi drog på det. Men hösten 2019 fick vi nys på en exakt sådan jordkällare begagnad och då slog vi till. Den var mindre än de vi tittat på men vi kom fram till att det skulle rymmas bra mycket mat ändå. Det blev verkligen inte billigt trots att den var begagnad, frakt och lyfthjälp var dyrt och vi har faktiskt inte vågat räkna ihop vad det kostade totalt. Men nu har vi en jordkällare på gården och det är fantastiskt.

I oktober 2019 lastas sju ton jordkällare av hemma hos oss, jag ojar mig lite över gubbar och stora maskiner, men jag gör det tyst för jag är ju rätt nöjd ändå.

Delarna fick stå över vintern för då fanns ingen tid att börja gräva. Däremot ägnade vi en del tid på att fundera på placeringen. Men tillslut kom vi fram till att den skulle ligga på norrsidan om logen, där skulle det bli hyfsat skuggigt och där det fanns ett outnyttjat utrymme med mycket material som kunde användas att täcka över den med sedan. Dessutom skulle vi kunna göra en utgång från logen och ett skärmtak så vi slipper vi skotta.

I juni 2020 började Erik att gräva ett hål.

Det dök upp både små och stora stenar i grävningen och här står Erik och funderar på om hans lilla traktorgrävare orkar flytta på denna bumling.

Dränering, isolering under förrummet och grus fick bottna gropen och sedan fick vi hjälp av en större traktorgrävare att lyfta sidostyckena på plats. Här börjar man se hur det ska bli.

Takdelarna var så tunga så där fick vi ta hjälp av en kranbil för att få dem på plats. Barnen håller koll så att allt går rätt till.

Alla delar på plats och här syns också gula faran som Erik grävt med, inte den nyaste och effektivaste kanske, men tid har vi ju gott om, som vi brukar säga… 🙂

När alla delar var på plats så grävde Erik över hela härligheten igen, ett ventilationsrör är isatt i det lilla hålet längst upp och dörrarna är inoljade. Det återstår att bygga hyllor för förvaring av flaskor och burkar. Och så har jag sått en del skuggtåliga perenner som jag tänkte plantera på taket och runt omkring.

Den första skörden som jag stoppade i jordkällaren, häftig känsla att bara få lyfta in backarna. Det har hållit sig fint och vi har fortfarande lite betor och morötter kvar. Hamstergenen har fått lite mer utrymme och nu vill jag odla massor när jag har så bra möjlighet till förvaring.

Ost på hjärnan

Jag har länge varit fascinerad av osttillverkning och allt man kan göra av mjölk. Jag har fantiserat om att skaffa getter eller kor och stå vid mina grytor och göra ost. Jag har suttit klistrad vid programmen om Mandelmanns och tänkt att så vill jag också ha det, men jag har också insett vilket jobb det är med djur och tänkt att det orkar jag nog inte. Men vissa drömmar hänger envist fast och tillslut måste man bara prova, om inte annat för att få det ur världen. Så kom jag på att jag kunde ju börja med att köpa mjölk och testa på det där med osten, är det inte tillräckligt roligt så behöver jag ju inte tänka på att skaffa djuren. Så förra veckan körde jag igång, var och hämtade mjölk på en gård och testade göra halloumi och så blev det yoghurt, fil och färskost. Sen har jag hämtat mjölk ett par gånger till och det har blivit ricotta, mese, fetaost och hårdost. En del har blivit misslyckat, en del har jag inte smakat än för det ska mogna och en del har blivit fantastiskt. Det är spännande men tar mycket tid och än är jag inte helt frälst, krävs nog att jag får smaka lite mer av det fantastiska för att jag ska bli helt fast. För det är ju så att när man smakat hemgjorda grejer som smakar mums så är det svårt att gå tillbaka till vanliga köpes från Ica igen och då blir det värt tiden det tar. Får jag mer rutin på det så tar det ju inte heller lika mycket energi av mig och jag kan göra något annat samtidigt, för det mesta av tiden är väntetid. Vi kan ju titta lite hur det sett ut i köket de senaste veckorna.

Var och varannan dag står största grytan på spisen med termometer i för då är det ost på gång.

Vasslen silas bort och det gör jag i durkslag med handduk i, handdukarna är tunnslitna efter farmors mor och jag känner hur cirkeln sluts på något vis.

Min första hårdost ligger på tork, den kan inte smakas på flera veckor än men jag är ändå stolt som en tupp.

Så här ser det ut, plus någon bytta med fil eller yoghurt på någon annan bänk, ja förutom det jag höll på med redan innan med surdeg och groddning och sånt. Ibland när Erik ska försöka laga mat så finns det knappt någon bänkyta eller kastruller kvar, men den lägger sig nog snart den värsta besattheten. Så kan vi få det på mer lagom nivå menar jag, kanske, men jag lovar ingenting…

Så frågan är ju nu, när blir det kor? Jag vet inte, känns ju faktiskt ganska lättsamt att köpa mjölk också, men jag kanske får nån ålderkris här framöver, vissa i min närhet planerar sin kris så det kanske jag också ska göra, en del skaffar motorcykel och en annan kor, don efter person liksom.

Så får jag nog passa på att önska glad påsk till dig som läser / kram

© 2021 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑