bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Etikett: renovering

före och efter kök – del två

Det tar sin lilla tid men nu ska jag äntligen försöka knyta ihop påsen om köksrenoveringen. Har du missat första delen så finns den här

Först en sneakpeak på den färdiga murkåpan när den håller på att torka. Otroligt vacker som den är, men lite mer lättskött vitmålad. Vi har ingen fläkt i kåpan utan kör på självdrag som förr, därav kedjan, det funkar förvånansvärt bra särskilt vintertid, så bra att vi måste komma ihåg att stänga ventilen när det är kallt.

Ett riktigt skafferi som man kan gå in ville jag ha. När vi gjorde iordning framsidan satte vi in ventiler så det skulle hållas svalt och sen målade jag pärlspont och hyllor med linoljefärg tills armen värkte. Vi lade ner otroligt mycket energi på skafferiet och nog var det några som skakade på huvudet åt det, men jag blir glad varje gång jag går in där……särskilt när det är nystädat.

Vårt renoverande tog sin lilla tid då det också skulle födas barn mitt i allt, men jag hittade några bilder från mitten på juni och blir ganska imponerad. Signe är två och en halv månad, vi har pärlspont på väggarna, kyl och frys på plats…

…vi har kaklat…

…och jag har målat alla luckor och kökssnickaren har varit och monterat dem, dessutom har vi haft snickare ute på lon som lyft det huset, fixat grunden och byggt en hel vägg med maken som hantlangat det han hunnit???! Jag fattar fortfarande inte hur vi grejade det och jag ska nog aldrig mer klaga på att det inte händer något här.

Alla lister runt dörrarna skulle målas och det kändes som en drygt jobb då det var mycket som skulle maskeras först, men mannen och stora tjejen åkte bort några dagar i slutet på sommaren och jag jobbade järnet. Sen tog det en evinnerlig tid att måla färdigt väggarna och få dit alla lister, men det är nog förståeligt, vi var trötta och sen kan det också vara så att vi drog igång något nytt jätteprojekt…men det får jag ta en annan gång (och det lär dröja för det är långt ifrån färdigt). Men köket blev färdigt tillslut och slutresultatet blev såhär…

Skafferidörren skymtas där närmast fönstret…

…kyl och frys är inbyggda i det motsatta hörnet…

…vedspis och murkåpa pryder sin plats…

…och på andra sidan, diskbänken. Den gröna färgen har jag blandat själv och vi trivs mycket bra med den. Vi har försökt välja rejäla material som ska hålla i längden för vi har inte lust att göra om köket igen, möjligen måla lite…

före och efter kök del 1

Så har jag kommit till det stora inlägget om köksrenoveringen, och jag delar in även det här inlägget på två delar för jag har så hemskt mycket bilder. Köket tänker jag som hjärtat i huset (mannen kan möjligen protestera här och tycka att det är pannrummet, men nu är det ju min blogg så jag bestämmer ;)) Köket är navet och det rum som jag tillbringar mest tid i.  Under lång, lång tid var det misär och det såg värre och värre ut ju mer vi var och rev i. Tiden det tog tills det vände och började bli bättre var fruktansvärt lång och under år sög det energi och kändes som ett oöverstigligt projekt. Men vi tog oss i hamn tillslut och nu är köket ett hemtrevligt rum som vi trivs i. Resan börjar med några bilder på hur det såg ut innan vi började.

Köket var gammalt och slitet med skåp från 60-70-talet. Bänkytan var minimal och vi skissade och funderade länge på hur vi skulle vilja ha det istället. Inuti diskbänken fick vi lappa och laga så att inte råttorna skulle ta sig in. Jalusiluckorna gillade vi och det var länge planen att de skulle återanvändas, men tillslut blev det inte så.

Hörnet mot söder, det ena fönstret är redan bytt och hur länge vi hade timmerstommen framme där vågar jag inte ens räkna ut. Vi har inte orkat fixa till något provisoriskt innan vi ska göra det ordentligt utan då får det vara som det är. Det andra fönstret är senare utbytt mot två och det är ljust och härligt när solen lyser in.

Hörnet mot kammaren där vi efter mycket funderande bestämde oss för att sätta diskbänken. Vi ville verkligen ha mer ytor att jobba på och att man ska kunna vara fler i köket utan att trampa på varandra så vi behövde utöka.

Något av det första vi gjorde var att riva bort plastmattorna, eller jag tror snarare att jag passade på att göra det när Erik var borta (tror att jag hade bett om lov innan). Förhoppningen var att hitta ett fint skurgolv under, jag hittade spår av andra golv…

…men tyvärr var trägolvet underst inte så vackert, lappat och lagat och med färgfläckar och en miljon små hål efter masoniten som var spikad uppepå. Men klinkerplattorna var fina efter rengöring och de har vi återanvänt. Golvkallt blev det också när jag tagit bort lagren som låg där. Golvet gjorde vi iordning i samband med källaren och värmesystemet och det har jag beskrivit i tidigare inlägg här och här

Vad vi däremot hittade var ett gammalt handhyvlat tak. Inspirerade av våra grannar bestämde vi oss sent en kväll, när vi egentligen skulle gå och lägga oss, för att ta upp ett hål och kolla.  Jag sitter uppe på kylskåpet i morgonrock och går loss med kofoten och förstå exstasen när det faktiskt finns ett tak därunder.  Vi visste ju inget om skick eller om det ens var hela taket men det skulle ju bara fram.

När vi hade avslutat framsidan som jag skrev om tidigare här hade vi lite energi kvar (tack vare att vi haft snickarhjälp) frågan var ju åka på semester eller riva tak…det blev rivningen som vann.

Först tog vi bort trätaket som förra ägaren satt upp, kändes lite jobbigt för det var relativt nytt men vi skulle ändra på skåpinredning så det passade inte och så ville vi ju ha fram det gamla.

Sen åkte masonittaket också och en avslöjande bild visar att vi har kvar ställningen på utsidan, den var nog inte riktigt avslutad ändå, vi håller förmodligen på att fixa farstun och måla utsidan samtidigt med takrivningen. Det där med att avsluta ett projekt innan man ger sig på nästa verkar inte riktigt vara vår grej. Det kan ju också påverka att jag var gravid igen och vi ville komma en bit på köket innan barn nr 2 skulle anlända…

Det gamla taket som vi tillslut fick fram var täckt av tidningspapper och gammal limfärg, google vår vän, sa att det kunde tvättas ner med tapetklister, och visst gick det men det var ett fruktansvärt kladdigt göra, som tur var fick vi lite hjälp då jag mådde illa och var trött och jobba i taket inte är favoritställningen direkt. Ursäkta suddig bild men det var den enda jag hade på detta roliga arbete (not). Vi fick faktiskt taket helt trärent tillslut och det var väldigt vackert så och vi funderade länge om vi verkligen skulle måla det…

…men tillslut bestämde vi oss ändå för att måla det vitt då träet var ganska mörkt och vi ville ha ljust i köket. Vi valde matt linoljefärg som Erik fick förtroende att måla i fyra varv.

Under hösten avslutade vi framsidan och farstun och började regla i köket och dra elslangar. Vi var också hos köksspecialisten och beställde kök, stommar, skåpluckor, bänkskivor och sådant. Här runt jul har vi börjat sätta upp pärlsponten och man har något lugnt att vila ögonen på efter allt kaos.

Mer pärlspont kommer upp och det börjar kännas ljust i köket, trots att den bara är målad ett varv. I hörnet tänkte vi bygga in kyl och frys.

Jag ville ha en murad spiskåpa, och det hade tydligen muraren sett på mig redan första gången han var och jobbade hos oss.  Det var också lite hans specialitet att bygga och nu var det dags. En tuff vecka blev det, murare med hantlangare måndag till onsdag (och det blir smutsigt när de håller på) och kökssnickaren skulle komma med stommarna på fredagen, inget kök och gravid i åttonde månaden, pjhu, ibland blir det mycket på samma gång.

Men vi klarade det också och det var spännande att se murkåpan ta form.

Och på fredagen kom skåpstommar och bänkskivor…

…och, oh joy, diskmaskinen på plats. Stommarna skulle målas inuti  och egentligen betror jag ingen annan med linojefärgen men denna gång var det fysiskt omöjligt för mig att krypa in i skåpen och måla och jag hade både maken och svärmor till hjälp. Vi hann hämta hem dörrarna och jag provmålade och bestämde färg men sen blev det en liten paus för barnafödande och det tog tre år till innan sista listen kom på plats. Men det får jag ta i nästa inlägg för det här är alldeles tillräckligt långt, och så måste jag städa köket för att kunna ta fina bilder på hur det blev tillslut.

Nytt år nya möjligheter

Jag brukar inte sammanfatta året som gått på något särskilt vis och jag brukar heller inte ge några nyårslöften, men nu tänkte jag försöka skriva ner några tankar om året som gått och lite drömmar om året som kommer.

Mest gillade bilderna på instagram blir en ganska bra sammanfattning av det positiva; barnen, stickat, födelsedagar och nytt tak på huset. Men annars har 2017 varit ett ganska jobbigt år där döden har tagit mycket plats. Under året har jag mist fem äldre släktingar, två farbröder, gammelmoster, mormor och morbror. Minnen av andra som gått bort tidigare blandas med ny sorg och kroppen reagerar konstigt. Jag får panikågest och svårt att sova och det ger ännu mer konstiga reaktioner, men jag försöker lära mig hantera det och det går bättre och bättre.

Under våren fick vi de sista listerna på plats i köket och vilken skön känsla att känna sig helt klar med det rummet i alla fall. Under sommaren bytte vi taket på huset och det tog mer energi än jag väntat mig,  drygt tre veckor,  men sedan var vi ganska så trötta och slitna. Vi isolerade taket också och det känns bra nu när det är vinter igen.

I trädgården planterade vi nya äppelträd istället för dem som dött och satte hallon och havtorn och så utökade jag trädgårdslandet lite, det måste till lite utökning varje år. Och så kämpade vi på med några stenmurar som jag haft i huvudet några år, blev inte alls klara så det får vi fortsätta med.

Det största förändringen är att jag blivit lite mer offentlig, lagt ut mycket bilder på instagram och så startat den här bloggen, det är roligt men fortfarande lite läskigt.

Så här såg vi ut för femton år sedan, fortfarande unga och oförstörda. Bröllopsdag firar vi imorgon

Drömmar om året som kommer. Vi har faktiskt bokat snickaren någon vecka, men det blir på lon vi jobbar.  Vi orkar inte längre med husrenovering varje sommar, det får bli varannan även om jag faktiskt börjar vara sugen att bli klar med huset. Men vi blir ändå inte sysslolösa, finns många påbörjade projekt som vi kan jobba med, tre rum på övervåningen och så lite pyssel med lister och målning på farstun. På lon blir det att jobba vidare med grunden och så hoppas jag vi orkar måla den, i alla fall en eller två sidor. Jag vill också bygga det där hönshuset och skaffa hönorna jag längtat efter så länge.

Odlingen kan alltid utökas lite och just nu fantiserar jag om att köpa en odlingstunnel. Vill egentligen bygga ett permanent växthus men inser att det inte kommer bli än, men en tunnel skulle vi ju kunna börja med så jag kan få utrymme med alla de tomater jag vill ha. Plantera blåbär har jag också tänkt.

Något som legat i träda länge och som jag verkligen skulle vilja komma igång med igen är vävningen, det har jag sagt flera år men nu var det ju drömma jag skulle. Något som ligger lite närmare och som jag ändå börjat med är att sy kläder. Har sytt lite år barnen men nu vill jag också komma igång till mig själv.

Annars önskar jag bara att må bra, sova mycket, promenera mycket, skratta mycket och en sommar full av energi till olika projekt, det har varit slitsamt länge så det skulle sitta fint. Och så hoppas jag det blir lika mycket snö nästa vinter som denna 🙂

Julaftonsväder som det här är vi inte bortskämda med…

Barnen försöker ta sig fram i nysnön…

Vår plats på jorden i blått skymningsljus…

Utsikten idag…

 

 

 

 

Före och efter – kammare

Efter den jobbiga sommaren som jag skrev om i förra inlägget var vi rätt trötta och ville inte alls tänka på renovering. Men sådär efter jul började jag kvickna till lite och tänkte att vi kanske skulle ta tag i kammaren, rummet innanför köket. Där var ju ändå halvrivet och vi hade nytt golv så det borde ju inte vara så mycket jobb (jo tjena…). Så vi tog oss an det rummet om än i väldigt långsamt tempo. Det blir många bilder i detta inlägg, först fyra bilder på hur rummet såg ut i början, förutom att vi hunnit byta ett fönster. När vi köpte huset undrade min pappa om vi verkligen skulle flytta in med heltäckningsmattor och allt, men vi var väldigt bestämda att vi skulle flytta in direkt. Nu var det ju bara ett rum som hade heltäckningsmatta och i efterhand var det nog tur att vi inte dragit igång något jättestort renoveringsprojekt, min pappa gick bort två månader efter att vi flyttat in och då hade det ju varit ännu jobbigare om vi bott i ett renoveringskaos.

Timmerstommen framme men det går att ställa blomkrukor där ändå…

Musikrummet fick det heta då, orgeln följde med huset.

Innan vi köpte huset hade det varit sommarstuga i sexton år och innan det var det ett äldre par som bodde här, så det var länge sedan det renoverades. Sjuttitalet antar jag på det här rummet med bruna lister och den mörka heltäckningsmattan. Vi rev de två skrubbarna och golvet när vi gjorde iordning källaren och lade in samma trägolv som i köket.

Rivningskaos…

och ännu mer kaos…

Trägolvet som låg i kammaren var egentligen ganska fint,  tyvärr täckte det inte hela rummet. Samma med taket, det fanns ett pappspänt tak i rummet men inte där skrubbarna varit. Men ett pappspänt tak ville jag ha och Erik och jag gjorde det själva, googlade lite innan. Det blev verkligen inte perfekt men det duger åt oss.

Som tur var hade vi fått låna en dyckertpistol, annars vet jag inte om vi klarat att få fast den där pappen.

Vi hittade en del spännande saker på timret, i ett hörn var det numrerat, så vi misstänker att delar av huset är flyttat någon gång och vi hittade också tidningspapper som det stod 1880 nånting på. Det skulle det vara kul att forska lite om huset någon gång och få veta lite mer.

Bilden visar lite hur lång tid det tog, vi spände pappen där efter jul någon gång och nu ser det ut att vara sommar och vi håller på att regla. Och soffan och katten på plats, vi använde visst rummet samtidigt…

Någonstans tröt orken på byggnadsvårdsnörderiet så vi satte osb-skiva och gips på väggarna, inte historiskt korrekt men, men…

Nu äntligen förbereder vi för tapetsering och målning

Vi satte en ofärgad tapet i hela rummet och en bröstlist i fönsterhöjd, sen har jag målad hela rummet, inklusive taket, med matt linoljefärg. Det är ju redan några år sedan, men dörren blev målad först i sommar. I princip all inredning är från loppis eller släkt och rummet används flitigt, kanske mest som lekrum…

Tavlor och gardiner har jag precis satt upp och plötsligt kändes rummet mer ombonat och färdigt.

Sängskåpet hittade vi på en loppis i byn. Jag har skrapat av den lösa färgen och sen behandlat med linolja och balsamterpentin

Ett par pumpor har jag kvar efter sommarens skörd.

Legobordet används flitigt, även om legot tycks ha en förmåga att sprida ut sig på andra ytor…

Det här rummet har tagit fruktansvärt lång tid att göra iordning, de sista listerna kom upp först i sommar, andra projekt har kommit emellan. Och även om vi använt det mest hela tiden så är det en skön känsla att tillslut känna att det är färdigt.

före och efter – värme del 2

Här kommer fortsättningen på mitt inlägg om värmen i huset. Vi hade äntligen blivit föräldrar och det var fantastiskt, men sömnen och orken var verkligen inte på topp. Bilderna visar mest bara hur stökigt och hemskt det såg ut, men det speglar å andra sidan ganska bra hur jobbig den sommaren var. Vi rev och rev i  veckor, det brukar märkas hur stort ett jobb är på hur länge man håller på att river, på detta projekt känns det som rivningen aldrig tog slut.

Bebis mitt i rivningskaoset, fast här har vi fortfarande golv i alla fall.

Midsommarhelgen flyttade vi ut i lillstugan, jag tror vi satt där hela helgen utan att röra ett finger. Men sen var det bara att bita ihop och fortsätta med att riva golven, trossbotten och allt sågspån däremellan. Ibland har vi nog blivit lite störda på oss själva att vi ska göra allt så grundligt, men det är nog så att vi inte skulle bli nöjda annars. Under köket finns en bred grundmur och på den hittade vi ett gäng ruttnande brädor som visade sig vara en stor orsak till den gamla unkna lukt som fanns i huset, hade vi inte rivit bort allt hade vi inte hittat de brädorna och då har ju lukten funnits kvar.

Observera sågspånsdrivan där nere.

Tillslut var vi ändå färdiga med rivningen och vi kunde börja bygga upp igen. Jag skrev tidigare att vi gjorde det mesta själva fast det stämmer ju inte riktigt när jag tänker efter, denna sommaren hade vi rörmokare, elektriker och murare med assistent springande här, plus vänner som kom och hjälpte oss. Så här i efterhand skulle vi väl haft en snickare också, men det är lätt att vara efterklok. Det var någon som kom förbi som sa att man ser hur dyrt ett bygge blir på antalet stora hantverkarbilar som står på gården, rekordet denna sommar var fyra…

Två rum med hål rakt ner i källaren.

En gång i tiden fanns en kockspanna i köket och före det antar jag att det fanns en vedspis. Vi hade fått en vedspis av Eriks föräldrar och den vill vi använda i köket. Det var en massa jobb bara att få den på plats , men vi har aldrig ångrat oss, den sprider en skön värme när det är lite ruggigt ute. Vi använder den mest vår och höst när värmesystemet är avstängt, eller på vintern om det extra kallt eller busväder. Också skönt att ha de få gånger de blir strömavbrott, vi kan både få lite värme och laga mat.

Bildbevis på att frun i huset inte bara ammade och skötte bebis, tur att det finns på bild för jag minns inte att jag gjorde så mycket.

Muraren hade en del jobb den sommaren, han murade upp där vedspisen skulle stå, satte slangar i skorstenen för både vedspis och panna och så murade han på skorstenen nerifrån eftersom vi flyttade ner pannan en våning.

Här ska vedspisen stå sen

Tillslut blev vi ändå klara med golvet och fick igång värmen så vi kunde flytta in igen. Ärligt talat minns jag inte så mycket av det, vet att det var oktober och redan ganska kallt i lillstugan men annars minns jag inte så mycket, det har försvunnit i något trötthetstöcken.

Vedspisen på plats och man skymtar det nya trägolvet.

Golvet vi lade in är ett grangolv som vi har oljat, klinkerplattorna är återanvända både från vårt hus och grannens, det var olika tjocklek men det löste jag med extra bruk under de tunnare, verkar fungera de ligger fortfarande på plats.  Vi har nu renoverat resten av köket också men det kommer i ett senare inlägg. Vi lever ganska länge med saker halvfärdiga, men när vi väl gör det så blir det ordentligt.

pannrummet börjar äntligen ta form

I pannrummet har vi inte använt något trä alls med tanke på den där svampen vi hade. Det är cement, minerit och stålreglar som gäller, vill inte ta risken att den skulle börja växa igen.

Så här ser pannrummet ut idag, kanske inte så vackert men varmt och skönt blir det

Vi hade köpt begagnad panna och annat och rörmokaren nästan bodde därnere ett tag när han skulle koppla ihop allt, men tillslut satt en modernare vedpanna där med ackumulatortankar. Är man gift med en vednörd finns inga andra alternativ, men det känns också rejält att värma upp huset med det vi har i överflöd runt knuten. Ved finns i massor om man är beredd att jobba för den, men då är vi också i princip självförsörjande på värme och varmvatten.

Har du missat första delen om värmen finns länken här:

före och efter – värme del 1

Nästa renoveringsinlägg kommer vi äntligen in i huset, det vi ser varje dag och som jag fick längta på några år.

 

före och efter – värme del 1

Ett stort projekt vi gjort handlar om värme och allt jobb med det är verkligen något som jag glömmer bort. Jag gillar sånt som syns och kan fundera en evighet på färgval, men när det börjar handla om betong,  rör och pannrum så tappar jag genast intresset.  Men något som i hög grad påverkar hur man trivs i ett hus är ju om det är varmt eller inte och i vårt hus är det stor skillnad nu mot hur det var i början. Så nu blir det ett inlägg om värme och trots att jag inte tycker att efterbilderna är så mycket vackrare än förebilderna så lovar jag att det känns skillnad.

När vi köpte huset stod en gammal kombipanna från 70-talet inklämd i en liten skrubb mitt i huset. En gång i tiden eldades olja i den men den tanken var utriven sen länge, men det fanns ett litet utrymme för ved och det använde vi.

All ved behövde bäras in och det första vi gjorde på morgonen var att tända pannan och det sista vi gjorde innan vi somnade var att fylla den med ved. Varje vintermorgon var det fjorton grader i huset på varmaste stället, i skrubbar och hörn var det nog bra mycket kallare. Jag har en del minnesbilder av underställ under morgonrocken, alltid tredubbla yllesockor och en soffa där man inte ville sätta ner fötterna på golvet för det var så kallt. Och så minns jag ett evigt kånkande på ved och alltid kolla pannan om det rymdes några pinnar till. Och så minns jag när vi varit borta några dagar och vi bara haft ett par kupévärmare igång, då brukade det var åtta grader, som i ett kylskåp konstaterade vi och tände pannan. Fast jag minns inte att jag tyckte det var så jobbigt (kan hända att jag också förträngt det), det funkade ju och vi hade ett eget hus. Men aldrig i livet att jag skulle klara det nu, man blir fort van och bekväm.

Gamla pannan tjänande oss i fyra kalla vintrar men här är den på väg ut

Under halva huset fanns en enkel källare och där hade vi någon ide om att vi skulle göra ett pannrum. Det var mer en jordkällare än något annat och en gång i tiden har det tydligen använts som potatislager, då en tidigare ägare odlat potatis. Efter den första fuktiga hösten fick vi se nån orange svampliknade i nederkanten av en mellanvägg och vi hade precis läst nån hemsk artikel om hussvamp och fick stora skälvan (artikeln gick ut på att svampen typ åt upp hela huset och det var bara att riva). Efter en ångestvecka kom en expert och kollade att visst var det hussvamp men den hade inte hunnit sprida sig så långt och väggen var byggt för att man inte skulle se det fula bakom så det var bara att riva bort. Innan vi göt plattan så behandlade Erik hela källaren med gift, jag var gravid och höll mig långt därifrån. Jag är verkligen motståndare till gift men i det här fallet kändes det inte som vi hade något val.

Något orange kommer framkrypande…

Efter en kall och snörik vinter började vi jobba med källaren, insåg att vi behövde göra något åt värmesystemet då vi inte visste hur länge den gamla pannan skulle hålla.  Jag var gravid och mest trött och illamående, Erik fick göra de hårda jobbet. Han började med att gräva ur lite så det inte skulle bli för lågt i tak.

Mannen jobbar hårt med spettet

Källaren under utgrävning

Vi passade på att göra nytt avlopp också, så vi fick ner rören under betongplattan. Rätt så tråkigt utgift att gräva ner pengarna men det behövdes också göras.

Förberett för gjutning

Betongen på plats

Vi satte in en ny bredare källardörr också så vi skulle få in pallar med ved och det var så långt vi kom den sommaren. Under vintern fick vi vårt första barn och sommaren efter blev den slitsammaste, men tror jag delar upp detta inlägg på två. Långt inlägg måste väl betyda mycket jobb nedlagt, det känns ju bra 🙂

Före och efter – utsida

Vi har hållit på och renoverat i tio år nu och ibland, eller ganska ofta faktiskt så glömmer vi det vi gjort och ser bara det som är ogjort.  Jag försöker träna mig i att vara nöjd med det vi gör och inte frustrerad över att det  går långsamt. Men det kan också vara bra att påminna sig om det vi gjort och tänka på alla timmar vi faktiskt lagt ner. Jag håller på att gå igenom massa gamla renoveringsbilder och påminns om allt slit. Så nu planerar jag några inlägg för att visa vad vi faktiskt åstadkommit och att vi kanske är ganska duktiga ändå. Jag börjar med utsidan och visar först en bild på hur huset såg ut när vi köpte det. Framsidan hade ett fönster,  en öppen farstukvist med en gammal och dragig dörr. Det fanns en till dörr en bit innanför för att hjälpligt hålla kylan utanför. Jag kan väl tillägga att det inte var husets charm vi föll för. Vi tänkte nog att det fanns potential men annars var det läget som vi fastnade för.

Huset som det såg ut när vi köpte det

På södergaveln som inte syns på bilden var några fönster ruttna och någonstans där gick frun i huset igång. Har alltid drömt om vackra spröjsade fönster och om de ändå behövde bytas…en fönstersnickare i grannbyn anlitades och så var vi igång. Vi har rivit och rivit, bort med allt det gamla och ruttna, syllstocken är nog bytt runt om hela huset. Panelen var övermålad med plastfärg och förstörd så den var bara att riva. På norrsidan var den så skör att den bara smulades sönder när man satte kofoten i den.

River dålig panel som inte går att få loss i bitar bara smulor

 

Rutten syllstock är bortplockad och huset är upplyft med domkraft så länge

Vi utnyttjade släkt och vänner skamlöst och efter två somrar (eller ja vår och höst användes ju också) så var tre sidor färdiga. Men efter en vargavinter och flera historier om andras pannor som kraschade så fick vi lite panik över värmesystemet. Insåg att om vår panna rasar så sitter vi i skiten och har ingen möjlighet att värma upp huset, fanns inte ens en elpatron att slå på. Så då blev det ett par år med att fixa källare och pannrum och så en graviditet och en bebis på det. Sen var vi trötta och tog  en paus en sommar innan vi slutligen gav oss på framsidan. Fram till dess hade vi också gjort det mesta själva men nu tog vi in en snickare som gjorde allt underarbete, bästa beslutet, då fanns det till och med lite energi efter sommaren att hugga tag i ett nytt projekt, men mer om det sedan.  Framsidan hade som sagt bara ett fönster men vi ville återställa det ursprungliga utseendet och då fanns det  sju. Vi har också ändrat storleken på fönstren så de är högre och smalare precis som de var förr. så det var en del fix med att få till fönsterhålen.

Mer rutten syllstock tas bort och gamla fönsterhål har hittats

Erik hade haft tur att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och kommit över några gamla vackra fönster som en gång i tiden suttit på grannhuset och jag drömde om en inglasad kallfarstu som finns på många hus i området. En duktig hantverkare i grannbyn gjorde några till fönster  och snickaren byggde farstun precis som jag vill ha den. Mitt evighetsprojekt den sommaren var att fixa till de gamla fönstren så de gick att använda. Skrapa, slipa, laga, olja och måla med linoljefärg  (min fantasi om att bygga ett växthus av gamla fönster fick sig en kraftig törn kan jag säga). Tillslut fick vi lov att sätta in dem fast de inte var riktigt färdigmålade. Kanhända att jag var gravid igen gjorde sitt med orken, men fönstren är inte färdigmålade ännu…(och jag har återigen börjat fantiserat om ett växthus av gamla fönster, tänk att minnet är så kort, nu när jag tänker på det var det nog inte så jobbigt…)

den sommarens evighetsprojekt, renovering av gamla fönster

När stommen till farstun var byggt och huset var färdig isolerat så gjorde vi resten själva, spika panel och måla var alldeles tillräckligt.

Ny farstu på gång och nya fönsterordningen kan anas.

Insidan på farstun kläddes med pärlspont målad i ljusgul linoljefärg.

Alla får hjälpa till

Utsidan fick faluröd panel.

enny målar

Såhär blev insidan. Den gröna dörren hittade vi på lon i mitt bardomshem och den har nog en gång i tiden suttit på huset där jag är född. Den är målad i ungefär samma gröna färg som den har på bilden. Vi har köpt en ny och bättre isolerad pardörr som sitter i själva huset och den har jag målat i engelskt röd. Men eftersom farstun inte är riktigt färdigt så känns det inte så kul att fota så jag får jag spara de riktiga efterbilderna till senare. Det fattas lite färg och lite lister och har stått på ‘to do’ -listan hur länge som helst, nästa sommar kanske…

insida farstur

Tillslut blev vi ändå färdiga och jag är så nöjd. Jag ville att det skulle kännas som att farstun alltid funnits och tycker vi lyckats rätt bra och bästa komplimangen vi får är när nya besökare blir förvånade att den är ny.  Jag är också nöjd att vi gjorde den oisolerat annars hade  den inte fått rätt proportioner i mitt tycke. Och det är ändå ett härligt rum mittemellan ute och inne som förlänger säsongen en smula. När solen ligger på blir det varmt och skönt och man kan ha dörren öppen fast det blåser isande vindar ute, som idag.

framsidan färdig

I somras bytte vi taket också men det tycker jag är värt ett eget inlägg.

© 2018 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑