Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Etikett: bymiriamh (Sida 1 av 5)

Krossade tomater

Just nu är vi i det stora tomatöverflödet, men förutom att frossa i färska tomater sparar jag också till vintern. Vi äter rätt mycket mat med tomatkross i, men de två senaste två åren har vi endast köpt två paket och det var nu i sommar när det inte riktigt räckte runt. Jag sparar tomater i frysen på två sätt. Är det bara några tomater jag ska ta rätt på så skär jag dem i bitar och lägger på en tallrik i frysen, när de är frysta stoppar jag dem i påse. De används som de är direkt från frysen till att toppa en lasagne, direkt ner i köttfärssåsen eller tomatsoppa eller varhelst man vill ha lite tomatsmak. Jag bryr mig aldrig om att tina dem först. Det kan bli lite blött om man använder mycket så de behöver oftast puttra på ett tag beroende på vilken mat man gör.

Har jag mycket tomater att ta hand om så bakar jag dem i ugnen. Då tar de mindre plats i frysen och så är de redan tillagade så det går fortare sen när man lagar maten.

Jag skär i bitar och lägger i en ugnsform och låter dem gå i ugnen i en timme på 175 grader.

Sen packar jag i en påse i en kapad mjölkförpackning, då blir de också lätta att stapla i frysen. De här försöker vi komma ihåg att ta fram på tining, men de går också använda direkt om man spolar vatten på påsen så att den lossnar så kan man tina klumpen i grytan sedan.

När kylan gör sig påmind så tar jag in alla gröna tomater och låter dem mogna inomhus och sen hamnar de i frysen på detta sätt. Jag trodde aldrig man skulle känna skillnad på en vanlig köttfärssås, men den blir mycket godare med egna tomater i.

Har jag också mycket squash och lök så kan det bli snålröra enligt Sara Bäckmos recept, den använder jag till en smaskig vegetarisk lasagne.

https://www.sarabackmo.se/snalrora-pa-tomat-och-squash/

Juni

I maj var jag lite hög och gick på rus medan juni präglats av trötthet och låg energi. Valp och ankor gjorde mig glad och fylld av energi (nåja, för att vara mig alltså), sen blev jag sjuk, inget allvarligt, lite feber och extrem trötthet och när det började släppa kom sommarvärmen och med den stressen över allt jag inte hunnit plantera ut. Kroppen mindes all tidigare stress och det blev en liten kraschlandning i verkligheten, jag var tvungen att backa bandet och lugna ner mig rejält. Nu övar jag mig på acceptans och var nöjd med det lilla och insikten om att kroppen fortfarande är utmattad efter all skit. Långsamt är också framåt och det är ändå bättre än det varit är mina mantran. Sova och vila och inte pressa mig själv så hårt, livet blir inte som jag tänkt men det blir bra ändå. Så där är jag nu, lätt kaos på gården men jag har skygglappar på och gör bara det jag orkar och ser bara det jag gjort (försöker i alla fall).

I morsdagspresent fick jag en pärlrönn och vi bytte ut jordhögen som låg där mot en liten plantering, en klar förbättring måste jag säga…

Det jag gör mest i odlingarna just nu är plantera ut och vattna, i växthuset har jag tagit bort det som gjort sitt och planterar ut värmeälskande växter i stället, det är tomater, paprika, aubergine, gurka och chili mestadels. På friland har jag satt ut betor, bönor, potatis, squash och pumpa bland annat. Jag hade stora planer för frilandsodlingen men har insett att jag inte blir självförsörjande i år heller:), däremot kommer det bli mycket mat bara jag orkar ligga i med vattningen och rensningen.

Det frodas i växthuset och vi har skördat från mitten av april.

Jag har startat en ny kategori här på bloggen som jag kallar ta hand om skörden, där tänker jag lägga ut recept och tips på hur jag tar hand om det jag odlat. Förra veckan skördade jag savoykål i växthuset och den gjorde jag gjort surkål på, så det kommer ett inlägg om det inom kort (eller ja inom kort kan eventuellt vara för mycket lovat, går oerhört långsamt i denna värme, men ett inlägg kommer, förmodligen…)

Två plantor jordgubbar i växthuset skördades första gången på midsommarafton så lämpligt.

I övrigt badar vi mest och väntar på svalare väder så det går att göra något 🙂

Surkål

I växthuset hade jag två huvuden savoykål kvar som jag skördade för en vecka sedan. Jag sådde dem inomhus i januari, planterade ut dem i mars i växthuset och nu behövde de skördas och jag bestämde att jag skulle syra dem. Mjölksyrat är ju ett väldigt bra sätt att ta hand om grönsaker, det blir nyttiga bakterier och går att lagra länge. Däremot har jag haft lite svårt för den speciella smaken men börjar vänja mig nu. Surkål går att göra på olika kålsorter, det traditionella är vitkål, men jag har gjort på rödkål och nu savoy också.

Två yviga huvuden togs in i köket.

Jag delade huvudena på hälften och sköljde.

Jag strimlade fint, det mesta på mandolin, en del med kniv och själva rotstocken rev jag på rivjärnet. Jodfritt salt ströddes på, 15g per kilo kål. Om man vill kan man smaksätta med 1 krm kummin / kilo också, jag körde bara på naturellt denna gång.

Sen var det dags att stampa kålen, använda knytnävarna och stampa och knåda tills kålen vätskar sig. När man kan ta en näve kål och krama så att det rinner är den färdig. Sen fyllde jag en glasburk med gummiring och bygellås med kålen, pressade ner varje näve i burken och fyllde på med vätskan.

Jag vecklade ut en fryspåse inuti burken, hällde vatten i påsen så att det nästan stod upp till kanten. Pressade ut luften och knöt en knut så högt upp på påsen som möjligt. (Detta är för att kålen inte ska komma i kontakt med syre). Burken står nu i köket i 14 dagar på en tallrik. Om mycket vätska rinner ut under syrningen och grönsakerna ser torra ut kan man fylla på med saltlake (1msk salt per liter kokt, avsvalnat vatten). Burken flyttas sen till kylskåp där den får stå i minst 14 dagar till innan man får smaka.

Nya djur på gården

Vad hände egentligen, blev helt tyst här…jag har velat blogga men inte riktigt orkat och så har det varit så mycket annat att tänka på. Vill egentligen dela med mig av livet på gården och lite tankar om hur vi valt att leva men har lite svårt att samla mig och få ner något på pränt. Det är en konstig tid vi lever i just nu, med mycket oro och jag kan känna att mina små funderingar är lite futtiga i det stora hela. Men nu struntar jag i det och skriver ändå.

Jag skulle ju styra upp mitt liv och få börja må bättre, så kom coronan och med den ångesten som ett brev på posten. Men några veckor innan coronan började sprida sig i Sverige så hade jag helt plötsligt fått för mig att jag ville ha en hundvalp och chockade alla i min omgivning inklusive mig själv. Och när ångesten började störa sömnen kom Stella in i vår familj och helt plötsligt hade jag inte tid med ångest och oro, här fanns en valp att ta hand om, snacka om timing. Det var några tuffa veckor med att springa ut och kissa henne på natten men nu är det lite lugnare och vi går ut en gång vid 4-5, känns överkomligt. Så glad att jag följde min magkänsla där.

Full av bus och gos och alltid glad

Så har vi råkat bli med ankor också, på ungefär lika hoppsanvis. Än så länge är de inne i lagårn men de ska få komma ut så småningom, så hoppas jag vi kan skydda dem mot rovdjuren som stryker runt. Svårt när man bor halverst i skogen och ser räv även dagtid, men vi får göra vårt bästa. Urgulliga är de hursomhelst.

Signe är bästa ankmamman

Odlar gör jag så mycket jag orkar och vi har skördat grönt från mitten av april. Det är plantor fulla farstun och i alla soliga fönster och växthuset är fullt av gröna blad. Det börjar närma sig skifte där och vissa saker börjar jag redan plocka bort. Har satt ut två tomatplantor på prov men det känns ju egentligen lite för kallt än, går det så går det. Odlingen finns hur mycket som helst att säga om, men det får nog bli ett eget inlägg, ska försöka att inte vänta två månader till innan nästa gång bara 🙂

växthuset just nu, grönt och frodig

Annars lever vi ungefär som vanligt i denna konstiga tid, träffar färre än vanligt och de man väl träffar blir utomhus. Reser gör vi knappt ändå så det är heller ingen större skillnad. Men jag är tacksam att vi bor på landet med skogen utanför knuten, lätt med social distansering då.

Vinterodling

Äntligen blev det lite vinter så vinterodlingen får göra skäl för namnet. Lite snö har vi fått och tretton minusgrader inatt, nu börjar det likna något:). Igår var inte så kallt och sol så jag passade på att ta lite bilder i växthuset så här kommer en liten bildkavalkad och bevis på att det händer grejer trots årstiden.

Spenaten har börjat gro!! Svårt att fota men det vita mitt i bilden är en liten grodd som tagit sig ut ur fröet. Man kan ju undra hur den ska klara sig nu i kylan, men i fjol tålde den tjugo minus, så jag hoppas på samma goda resultat i år.

Så här ser den övervintrade spenaten ut. Jag satte ut små plantor i höstas och nu har de börjat växa. Det sägs ju att ljuset inte är tillräckligt förrän mitten på februari, men det verkar spenaten strunta i.

Vintersalladen är frisk och grön som väntat, det är ju den tåligaste

Så här ser det ut i växthuset just nu, de gröna större bladen är brokali och jag ska se om den övervintrar och börjar skjuta sen när det blir lite varmare, den har tagit lite stryk så vi får se om det fungerar.

Det är andra sidan, ser kanske inte så mycket ut för världen men i jorden ligger redan massa frön och väntar, räknar med en grön explosion sedan. Trädet är en persika som jag är lite orolig för då jag inte tyckte det vintrade in så bra men jag hoppas det klarar sig.

Här en björnbärsplanta som jag precis planterat, läste att min odlingsguru odlade björnbär i växthus med gott resultat så jag tänkte också prova.

Ett annat experiment är sticklingar från svarta vinbär, jag har lite planer på att göra om i vår vinbärsodling så lite sticklingar skulle vara bra, men jag vet inte om jag gjort rätt så får se om det blir något.

Inne ser det ut så här i odlingsstationen, här är chili, paprika,aubergine, purjolök och rotselleri redan på gång.

Snart får jag börja plantera om och fylla fönstren med gröna plantor. Tomaterna är små kruktomater för fönsterodling och savoykålen ska jag sätta ut tidigt i växthuset. Odlingssäsongen är redan i full gång, kul:)

Trädgårdsdag

Det otroligt tråkiga vintervädret har varit rätt nedslående och jag blir låg i humör av det, jag gillar snö och kyla och det har ju inte varit särskilt mycket av den varan i vinter. Regn, is och gråväder har stått på menyn. Men så tänkte jag att jag får ta mig i kragen och vara ute ändå och kanske istället försöka utnyttja faktumet att det inte är någon snö och göra sånt som inte borde gå att göra denna tid. Så hade vi tur att det blev strålande sol och några minusgrader och då var det inte alls svårt att göra en trädgårdsdag av det hela. I växthuset är ingen ordentlig tjäle så där grävde jag en grop för en hink bokashi. Så hjälpte Signe mig att så lite frön. Idag blev det sommarmorötter, sallad, dill och spenat.

Signe sår sallad

Ovanför växthuset la vi ut lite tidningar och fyllde upp med lite rens från kaninburarna, gammalt hö och kaninbajs. Vi lyckades till och med hitta ett par stenar till kanten som inte var fastfrusna.

Här ska bli en blomsterrabatt är det tänkt och jag behöver både fylla upp lite och blanda ut den rätt tunga lerjorden som är där, så jag kommer ösa på med organiskt material som får bli mull. Och det kan jag ju faktiskt börja med redan nu eftersom det inte är någon snö i vägen. Så gräver jag lite i kanten när jorden tinat. Funderar på att anlägga några nya grönsaksbäddar också på samma sätt, så blir det lite mindre arbete när väl våren kommer.

Halvtomt eller halvfullt

Nytt år, januari, nystart, jag gör iallafall ett försök. Året som gått har varit jobbigt och jag har varit vansinnigt trött, energin har varit låg och glaset har känts halvtomt mest jämt. Nu ligger hormonerna hyfsat och jag tänker jag ska se glaset som halvfullt istället och se vad jag kan göra för att fylla upp det mer. Nyår känns ju klassiskt att styra upp sitt liv så jag kör väl på det:).

Men det blir inga löften, mer ambitioner och något att sträva mot och egentligen är det två grejer som jag vill jobba med och som också hänger ihop. Rent fysiskt är jag i väldigt dålig form och jag är stel och har värk som en nittioåring, det känns inte bra och det vill jag göra något åt. Och så vill jag utöka odlandet och då behöver jag bli mycket starkare så jag orkar gräva som jag vill.

Erik målade halva lon i somras och jag kände mig halv p.g.a. låg energi.

Så nu ska jag försöka hitta de stackars muskler som borde finnas och odla massor. Ambitionen är att så något varje dag och än så länge har jag hållit det, då räknar jag in även att starta upp en bytta med groddar. Jag har beställt en hel massa frön och skriver oändliga listor med planer. Det är roligt denna säsong när allt fortfarande är möjligt och något ska man väl roa sig med i detta usla vinterväder, borde inte ens få kallas vinter så uselt det är. Vi fick en vit jul men mycket mer än så verkar inte bli, eller så kommer den kanske i mars…

Bilden ovan visar hur det ser ut i växthuset just nu och den visar också hur lite snö det är ute. Det jag sår nu i växthuset är sådant som tål att ligga i kall jord och som gror sen när det blir lagom varmt. Än så länge har det blivit spenat, sallad och lite morötter och jag tänker mig fylla på eftersom. På tur är kålväxter både för direktskörd av gröna blad och sånt som ska planteras ut för senare skörd. Inne har jag börjat så smått med de växter som behöver mest tid på sig och så blir det nog lite för direktskörd även inomhus, lite snabbväxande grönt kan ju vara kul. Kruktomater har jag visst petat ner några frön av, fast jag tidigare bestämt att jag inte har plats, får hitta på något där…:)

Ambitionen är också att komma igång med bloggandet igen, det är bra för mig att försöka samla mina tankar i skrift så de inte bara snurrar runt inuti huvudet. Så väl mött 2020, jag hoppas du blir bättre än föregående…

Livstecken och päronkaka

Har inte skrivit något sedan i mars, har varken haft lust eller ork. Mina hormoner tippade såklart över åt andra hållet och jag blev trött igen…börjat med medicin mot det och jag tror det går åt rätt håll men det tar ju sådan vansinnig tiiid. Erik och barnen åkte iväg några dagar och jag kraschlandade in i tröttheten och mest bara sover, orkar inte alls allt jag tänkt göra. Längtar efter dåligt väder så jag kan ligga inne och kura, men sen struntar jag i att det är sol och är inne ändå. Bakar päronkaka för att det luktar så gott och för att jag hade några päron liggande. Bestämmer mig för att skriva ett inlägg och dela receptet och bryr mig inte om att rapportera allt sedan mars, det är som det är och jag skriver när jag orkar. Men päronkakan är värd att prova 🙂

75 gram smör
2 ägg

2,5 dl strösocker

1 tsk bakpulver

1 tsk mald ingefära

2 tsk stött kardemumma

2,5 dl vetemjöl

3 päron

Sätt ugnen på 200 grader, smält smöret och kläm fast ett bakplåtspapper i en springform. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vispa ägg och socker pösigt i en annan och blanda sedan ihop. Rör ner smöret. Skala och skiva päronen och lägg uppepå, strö över lite socker. Grädda kakan i ca 35-40 minuter och låt sedan svalna i formen.

Vinterodling

Jag fortsätter känna förbättring efter min behandling. I morse vaknade jag, kände jag hade sovit klart och klev upp. Klockan var tio i sex och jag inser att det är ju så det ska kännas på morgonen. ´Jag har sovit klart känslan´ har jag inte haft på många, långa år, förrän idag då. Så. Obeskrivligt. Skönt. Energin kanske inte sprudlar än, men den är definitivt på uppåtgående, utan att jag för den skull blir helt uppjagad. Och jag har sovit utan sömntablett i fem nätter!! Är det nu det händer?

Med denna nya energi är det lättare att få saker gjorda och det är framförallt roligare och experimentlusten bubblar. Vinterodling i växthuset får mig helt exalterad, det är så spännande och jag tänkte berätta lite vad som händer. Om jag tar det jobbigaste först så är det ju snön, det har kommit rätt mycket snö i mars.

Omväxlande rejält med snö och töväder…

…och plasten på sidan blir helt intryckt och det är bara att skotta.

På mitten av växthuset gick snön ända upp till taket, jag fick min träning den dagen, om jag säger så.


Vi har haft många soliga vårvinterdagar och det är lätt att bli inspirerad vid så vackert väder. Här sår barnen ärtskott och sen planterade vi ut några ynkliga, lusiga salladsplantor, på natten blev det tretton minus och jag trodde det var kört…

…men de lever fortfarande och har skjutit några nya skott. Ärtorna börjar gro nu och jag förstår ärligt talat inte hur det är möjligt. Men vilka möjligheter det finns att förlänga säsongen rejält. (ja som sagt, aningen exalterad:))

Jag blev lite galen när salladen överlevt den första kalla natten och började så hej vilt inne för att sätta ut tidigt, här är bondbönor som ser hur fina ut som helst. Jag bäddar om dem lite extra under natten med fiberduk och de verkar ju klara sig galant. Nu börjar jag snegla på kålplantorna och funderar på om jag skulle våga plantera ut dem, och eftersom det är kul med experiment så åker de förmodligen ut snart.

Eftersom det mesta i växthuset antingen är väldigt smått eller inte syns överhuvudtaget så blir de som besöker växthuset inte riktigt lika imponerade som jag är, jag kan ju förstå det, men själv tycker jag det är fantastiskt att det gror redan. Spenaten var först, den grodde redan i slutet av februari då vi hade en vecka med plusgrader, sen blev det tjugo grader kallt och jag trodde den skulle stryka med, men den klarade det och växer nu fint.

Här är röd trädgårdsmålla som jag sått i en kruka med bokashikompost.

Allt som går har jag sått i växthuset för att spara plats inne och få fina härdiga plantor. Jag har sått i små byttor som stått i växthuset helt utan skydd och det har varit omväxlande väldigt varmt och väldigt kallt. Nu börjar kålväxterna gro, här grönkål.

I fönstren inne fylls det på med plantor eftersom och det kommer förmodligen bli väldigt trångt innan allt kan sättas ut, men i och med växthuset kan jag också flytta ut lite eftersom och frigöra fönsterplats åt de plantor som behöver mer värme.

Tystnad

Det blev ju riktig vinter i år med

Insåg när jag loggade in för att skriva ett inlägg om vinterodling att jag hade ett påbörjat som jag aldrig fått ut. Kanhända det kommer två inlägg på raken nu då, men då får det vara så. Jag hade tänkt berätta hur jag mår efter min behandling, men förkylningsdimman tog över och jag glömde. Erik och barnen åkte norrut och jag stannade hemma själv och gick in i tystnaden. Efter flera sjukveckor samtidigt som Erik varit borta på kurs så slogs jag av hur tyst det är när man är ensam, ingen som pockar på ens uppmärksamhet, inga bråk att lösa och inget gnäll, bara tyst,tyst…Jag gillar att vara hemma med barnen men alltså sjukveckor suger energi, särskilt om man själv också är hängig. Att få vara förkyld och bara ligga ensam soffan är en underskattad lyx för en småbarnsförälder. Jag plöjde hela serien om städning med konmarie-metoden och blev faktiskt lite inspirerad att organisera och få lite ordning och få med mig resten av familjen, får se hur det går med det.

Nu börjar äntligen förkylningen släppa taget och jag känner också effekten av behandlingen, den värsta förlamande tröttheten är borta och sömnbehovet har minskat med uppskattningsvis två timmar. Magen är bättre och jag känner lite mer energi i kroppen, sen är jag fortfarande trött och seg vissa dagar, men om det beror på att behandlingen inte tog nog eller om jag bara är nedgången och har dålig kondition är ju svårt att säga. Men nu har jag ändå lite ork att jobba på det som jag kan påverka själv och som jag bara släppt tidigare. Jag tar det lite stegvis och försöker styra upp mitt liv igen. Känns som jag ganska länge bara försökt hålla mig flytande, men nu kan jag börja göra upp planer igen och hitta balans. Ska bara försöka öka lagom 🙂

« Äldre inlägg

© 2020 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑