bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Etikett: bymiriamh (sida 1 av 3)

Odling maj (och halva juni)

Odlingen i maj har inneburit en massa hårt slit och en otrolig värme.

Trädgårdsbilden visar en lummig grönska inklusive en massa ogräs. Men det speglar å andra sidan maj ganska bra, jag har verkligen inte hunnit med, och nu är det redan mitten på juni och jag har inte fått ner allt i backen än.  Ogräset i gångarna tänkte jag helt enkelt försöka kväva med kartong men det har inte högsta prioritet så jag tar det när tid finns. Men jag har sått och planterat en del i bäddarna och det växer trots bristen på regn. Tänker att jag visar fler bilder så småningom när jag kommit i lite bättre ordning. Varför trädgårdslandet fått så lite fokus var ju för att vi hade ett växthus som skulle byggas och det tog lite längre tid än planerat…ja ganska mycket längre faktiskt. Maken har varit skadad och jag har lite klen rygg och så den här värmen på det, så vi har kämpat på i sakta takt. 

Jag började entusiastiskt där i början av maj, då var fortfarande lite snö kvar precis där växthuset skulle stå, känns helt absurt att se den här bilden nu när det har känts som högsommar i flera veckor, isen ligger fortfarande där i början av maj. Jag räknar mig generellt som en rätt tålmodig person, men undantaget verkar vara när jag ska odla och det ligger snö kvar. Signe och jag spred ut snön och då försvann den fort i solen. 

Erik och jag har gjort en gemensam ansträngning trots all skröplighet, först satte vi jordankare på plats…

…och sen så la vi en markduk i botten, tänkte slippa lite ogräs i gångarna, att rensa gångar måste ju vara det tråkigaste som finns…

…sen kunde vi börja med bågarna och man fick en uppfattning om hur stort det skulle bli, och hur högt, och jag började fantisera om djungeln som kommer bli där inne.

Inuti hade jag tänkt att det skulle byggas ramar och vi hade en trave bakaved som låg och den har jag använt. Så har jag klippt upp markduken och täckt marken med tidningar istället och fyllt med kompost, gammal kaninhalm och jord som jag ska odla i.

Här är tre ramar på plats och vi har satt dit dörrarna.

Och så här ser det ut idag, fortfarande bara tre ramar men plasten är på och jag har börjat plantera.  Fler bilder kommer när jag börjar känna mig klar.

Annars så grönskar det överallt och hur släden har jag redan skördat en del, och till och med barnen äter spenat numera, om den är färsk ur mammas låda.

Den här djungeln som jag haft i farstun och utanför börjar komma på plats i växthuset istället och det känns skönt att få lite mer ordning på torpet.

 

 

Kirskålspaj

Jag försöker lära mig lite vilda växter som man kan plocka och äta och förra årets nykomling var kirskål då en kompis upptäckte ett parti  hos oss långt ifrån odlingarna, nästan uppe i skogen, perfekt ställe. Nu har jag också hittat på ett annat ställe hur mycket som  helst och jag har fritt fram att plocka. Var där häromdagen för lite skörd och gjorde kirskålspaj, var supergott, så jag tänkte dela med mig av receptet. Orginalreceptet har jag hittat på tasteline, men jag har gjort om det lite grann och jag har gjort den på grönkål, spenat/kirskål och nu bara kirskål. Ska man göra den på bara kirskål så behöver man plocka rätt mycket, det är verkligen värt mödan, men själva pajen tar ett bra tag också så börja inte för sent.

Pajskal

1 burk kikärtor

30 g smör

45 g mandelmjöl

1 krm salt

2 tsk fiberhusk

Fyllning

300 g gröna blad (t ex kirskål, spenat, grönkål)

2 st gula lökar

3 klyftor vitlök

30 g smör

3 st ägg

2 dl crème fraiche

1 dl mjölk

1 tsk salt

1 krm svartpeppar

100 g riven västerbottenost

Mixa ingredienserna till pajskalet och låt degen vila i kylskåp i 30 minuter. Tryck ut degen i en pajform och förgrädda i 175 grader i 15 minuter. Finhacka lök och vitlök och strimla de gröna bladen. Stek löken mjuk i smöret och tillsätt vitlök och gröna blad och låt de fräsa med några minuter, lägg grönsakerna i pajskalet. Vispa ihop ägg, crème fraiche, mjölk, salt och peppar och häll över grönsakerna och toppa med den rivna osten. Grädda i 40-45 minuter och låt sedan pajen vila i 20 minuter innan den avnjutes (går bra på en gång också, men fyllningen blir lite fastare om den får vila). Pajen är lika god kall dagen efter.Vi var så sugna så jag kom inte på att jag skulle fota den förrän vi börjat äta. Imorgon plockar jag mer och gör den igen.

 

 

Hantverk i april

Oj ett sånt härligt väder vi har och det känns helt fantastiskt efter den tuffa vintern, jag är ute så mycket jag orkar och tar mig inte alls tid att sitta vid datorn. Växthuset är under byggnation och det är mycket att göra med odlingarna och jag har en ständig känsla av att inte hinna med. Men man blir ganska lurad av vädret och sommarkänslan som infinner sig och jag försöker komma ihåg att det fortfarande är ganska tidigt och gott om tid (och att allt inte behöver bli perfekt).

Jag vill tacka för all respons på förra inlägget. Det var ett tungt att skriva, men det har känts skönt efteråt så det var nog bra för mig. Nu till något lite lättare, hantverk i april och det märks att det börjar bli vår och att jag har lite annat att hålla på med, inte så mycket skapande som tidigare.

Men jag sydde klart de där handlingspåsarna jag börjat på, ganska tråkigt produktionsjobb men nu klarar vi oss ett tag.

Jag började jag skrapa några fönster som jag tänkte sätta i lekstugan, fast sen ställde jag undan dem igen för då blev det annat att hugga tag i, får se när jag får tid att ta fram dem igen.

Enny skulle på kalas och en liten virkade sköldpadda fick bli present.

Så fick jag ett ryck och börja städa mitt arbetsbord och hittade ett halvfärdigt broderi, så det gjorde klart. Brodera var kul så nu sitter jag nästan varje kväll, bäst att passa på att ‘go with the flow’
Stickar lite på min kofta ibland, men nu går det sakta med den, har varit lite för splittrad på många olika projekt samtidigt, fast funderar ändå på om jag inte borde ha en sommarstickning på gång också…får se om jag lyckas behärska mig 😉

Sorgen

Här på min blogg vill jag gärna skriva om det som inspirerar mig, det som är roligt och det jag blir glad av. Men jag kan inte blunda för att livet inte alltid ser ut så och för min egen skull måste jag även nämna det jobbiga. Så nu kommer ett tungt inlägg som jag gruvat mig för att skriva, mycket känslor och tårar och det handlar om döden och sorgen. Två månader efter vi köpt huset i mars 2007 tvärdog min pappa, kroppspulsådern brast och han föll ihop och dog bara 57 år gammal. Sorgen och saknaden har varit en följeslagare sen dess. Den är såklart inte lika intensiv numera man kan fortfarande komma över mig. Jag kan bli ledsen när jag tänker på att han aldrig fick träffa mina barn eller att han inte fick se hur mycket vi jobbat med huset, han var så glad att vi köpt det och tyckte vi hittat ett jättefint ställe.

Jag skriver ytterst sällan dagbok men det här skrev jag tre dagar efteråt:

Min pappa dog i lördags, hur kan han, det är ju omöjligt! Han som var så full av livslust. Jobbade mycket visst, men han tyckte ju att det var så kul. Jag ser dig när du ligger på verkstadsgolvet, helt livlös, brandmännen gör hjärt- och lungräddning. Ambulansen kommer, sen säger de att de kan inget mer göra, så kan de ju inte säga, det är omöjligt – du kan ju inte dö. Ändå gjorde du det och lämnade oss med alla ofärdiga projekt. Pappa vi har ju precis köpt ett hus – ett renoveringsobjekt – du skulle ju hjälpa oss med det. Det sa vi till alla att vi skulle aldrig våga köpa det huset om inte pappa bodde så nära. Och nu har du lämnat oss, jag såg det. De bar in dig på röda soffan i rummet. Det såg ut som du låg och sov. Vi satt med dig och försökte förstå. Du blev kall om händerna och blekare och blekare. På slutet satt vi inte där för då var du inte kvar, det var bara ditt skal. Såg du oss då? Var du kvar ett tag och hängde runt oss? Du måste ha blivit förvånad själv, du skulle väl inte dö nu?

Jag minns dagarna efteråt med en känsla av att vara buren, vi både grät och skrattade, berättade minnen och gick i skogen och tittade på blåsippor, det blev värre sen när man skulle in i någon slags vardag igen. Men det fanns mycket att hugga tag i och det blev mycket jobb, kanhända jag tappade bort min egen sorg lite mitt i allt det andra. Jag försöker bli bättre på att ta hand om mina egna behov, även om det är svårt. Men jag märker att det finns en del kvar inom mig som poppar upp ibland och jag försöker låta det göra det och släppa ut det.

Några år senare träffade min mamma en ny man som vi tyckte mycket om och för två år sedan dog han i sömnen. Ett till hastigt dödsfall blev lite för mycket för mig och jag fick panikångest, särskilt på kvällen när jag skulle sova för jag trodde jag skulle dö i sömnen. Jag såg kopplingen, men hade svårt att komma ur det själv, men jag har fått lite hjälp och hanterar det lite bättre nu.

Förra året dog fem äldre släktingar till mig och jag märker att döden  och särskilt begravningar triggar igång konstiga reaktioner i kroppen, som att kroppen minns och gör kopplingar till det som hänt tidigare fast jag inte tänker på det själv. Jag minns egentligen inte pappas begravning som tung, den var väldigt fin, men nu tycker jag att det är jättejobbigt och får panikångest innan. Det är som att det blir för mycket känslor för mig att hantera och minnena och de saknade blandas ihop och förstärker varann. Min moster nämnde på en begravning att hon försökte bli vän med döden och jag kände att där är jag inte riktigt. Men att skriva om det kanske är ett steg i rätt riktning.

Tavlan gjorde jag på en kurs jag gick och där uppgiften var att förmedla känslor via konst. Känslan är den från blåsippsskogen där vi promenerade, det gröna tyget med vita ränder är från en av pappas slipsar, spikarna hade han i fickan när han dog. Imorgon är det elva år sedan, minnena och saknaden finns kvar.

Odling april

Och äntligen blev det vår, det smällde till och på två veckor försvann snön…

…ja lite kvar såklart, men det har gått sjukt fort. Där mitt i bilden står en gammal grönkålsstjälk upp och snön gick över den, typ 120 cm. Det konstiga omväxlande aprilvädret har vi inte sett till, istället har solen lyst och det har varit varmt och skönt och så swosch så är snön borta. April har också bjudit på en del galenskaper och jag börjar blomma ut som helt crazy odlare.

Den tionde var fortfarande full vinter och jag fick ett tokryck och började skotta, där under snön hade jag en släde och en pallkrage och där brukar jag så i mitten av april, och jag kände att jag behövde hjälpa våren en bit på traven.

Tio dagar senare har det börja töa och då sår jag…

…tio dagar till ser det ut såhär och nu har det börjat gro, det är lite svårt att hänga med i svängarna.

Ingen tjäle i backen och så fort snön är borta tittar vitlöken upp……och den stora frågan man ställer sig är om den frösådda sparrisen lever?

Jag har äntligen lyckats beställa det där växthuset och det ligger där på pall och jag formligen hoppade av extas när jag förstod att det var på väg.Här ska det stå och det är ett litet tunt lager av snö kvar, men på ett par dagar till så är det nog borta och då kan vi bygga växthus.

Och helt plötsligt känns det ändå rimligt med alla plantor jag dragit upp, det är ju ändå 30 kvm som ska fyllas.

Alla fönsterbrädor är fyllda av plantor…

…och farstun agerar mellanstation innan de får flytta ut.

Vargavintern släpper taget

Vi fick en rejäl vårvinter i år, men helt plötsligt vände det och började töa och det med besked. Det går så otroligt fort och man ser från dag till dag hur snön minskar och jag har samlat ihop några bilder på vatten.

Nyss åkte vi skidor på sjön men nu är det blött.

På väg till mamma är det rejält med vatten i diket. När jag var barn var det varenda vår översvämning här och när vi skulle cykla till skolbussen tog vi sats och plöjde genom vattnet med fötterna upplyfta och hoppades vi skulle komma igenom utan att bli blöta. Numera är vägen höjd och vi ser ut att klara oss till och med i år.

I Bäckland samlas massa vatten och det är som en sjö…

…som under sommaren krymper till ingenting.

Forsande vatten är kul…

…och låter härligt.

Svårt att se men det är kanadagäss i vattnet, tranorna vandrar på isen och svanarna flyger omkring, mycket vårljud.

Vägen far lite illa

Och så har vår egen bäck tinat fram och det forsar på rätt så duktigt. Snart är det sista april och jag kunde aldrig tänka mig att snön skulle hinna försvinna, men den är på god väg iallafall.

Odling mars

Odlingen i mars har känns lite avslagen faktiskt, den första entusiasmen om att börja så har lagt sig, jag var trött efter dunderinfluensa och orkade nätt och jämt vattna så det skulle överleva och det är fortfarande sjukt mycket snö, så det går inte att göra något ute.

Men sista veckan i mars bjöd på strålande soligt väder med kalla nätter och tö på dagarna och snön började  smälta lite smått, även om det inte direkt syns på bild. Vi var ute och åkte skidor och kälke och ljuset gjorde sitt för att få energin att börja återvända.

Inne i fönstren växer det och chilisarna börjar redan få frukt, känns lite tidigt men jag ska försöka sköta plantorna så de orkar hela säsongen.

Kontrasten ute mot inne är rätt slående, men jag tror jag tror på sommaren…det med stora blad är aubergine och det spretiga i mitten rödlök, men det dröjer nog ett tag innan de kan flytta ut.

I ett annat fönster växer malabarspenaten och är så snygg, den känns värd att odla bara för utseendet, men jag ska smaka den så småningom och se om den är god också.

Jag har sått massa tomater till det där växthuset jag inte har än, men det går ju ändå inte att sätta upp med en meter snö i vägen. Hur jag ska få plats inne med alla plantor blir dock spännande. Jag brukar sätta ett element ute i farstun och ha det som plantskola men det vill jag skjuta på så länge som möjligt eftersom det är helt oisolerat och fortfarande kan bli rätt kallt.

För övrigt har det börjat gro därute trots minusgraderna och jag blev ganska exalterad när jag upptäckte det. Första april hittade jag de första små groddarna trots att det varit ner mot femton minus på nätterna, jag är oerhört fascinerad att det kan gro trots så kallt. Jag vet att det knappt syns på bild men de vita strecken i det bruna är några små groddar som är på väg upp…

…nu en vecka senare ser det ut så här och det har grott i fler krukor också. Det här ser ut som dill och så tror jag spenaten har grott, har inte satt några skyltar då jag tänkte att jag skulle känna igen. Tänkte inte på att man skulle vara jättenyfiken och att det är svårt att avgöra på yttepytte groddar.

Det var vad som hänt i mars, ska bli spännande att se i slutet av april om snön är borta, känns tveksamt faktiskt även om det töar bra idag.

Ha en bra dag / Miriam

Ost på hjärnan

Jag har länge varit fascinerad av osttillverkning och allt man kan göra av mjölk. Jag har fantiserat om att skaffa getter eller kor och stå vid mina grytor och göra ost. Jag har suttit klistrad vid programmen om Mandelmanns och tänkt att så vill jag också ha det, men jag har också insett vilket jobb det är med djur och tänkt att det orkar jag nog inte. Men vissa drömmar hänger envist fast och tillslut måste man bara prova, om inte annat för att få det ur världen. Så kom jag på att jag kunde ju börja med att köpa mjölk och testa på det där med osten, är det inte tillräckligt roligt så behöver jag ju inte tänka på att skaffa djuren. Så förra veckan körde jag igång, var och hämtade mjölk på en gård och testade göra halloumi och så blev det yoghurt, fil och färskost. Sen har jag hämtat mjölk ett par gånger till och det har blivit ricotta, mese, fetaost och hårdost. En del har blivit misslyckat, en del har jag inte smakat än för det ska mogna och en del har blivit fantastiskt. Det är spännande men tar mycket tid och än är jag inte helt frälst, krävs nog att jag får smaka lite mer av det fantastiska för att jag ska bli helt fast. För det är ju så att när man smakat hemgjorda grejer som smakar mums så är det svårt att gå tillbaka till vanliga köpes från Ica igen och då blir det värt tiden det tar. Får jag mer rutin på det så tar det ju inte heller lika mycket energi av mig och jag kan göra något annat samtidigt, för det mesta av tiden är väntetid. Vi kan ju titta lite hur det sett ut i köket de senaste veckorna.

Var och varannan dag står största grytan på spisen med termometer i för då är det ost på gång.

Vasslen silas bort och det gör jag i durkslag med handduk i, handdukarna är tunnslitna efter farmors mor och jag känner hur cirkeln sluts på något vis.

Min första hårdost ligger på tork, den kan inte smakas på flera veckor än men jag är ändå stolt som en tupp.

Så här ser det ut, plus någon bytta med fil eller yoghurt på någon annan bänk, ja förutom det jag höll på med redan innan med surdeg och groddning och sånt. Ibland när Erik ska försöka laga mat så finns det knappt någon bänkyta eller kastruller kvar, men den lägger sig nog snart den värsta besattheten. Så kan vi få det på mer lagom nivå menar jag, kanske, men jag lovar ingenting…

Så frågan är ju nu, när blir det kor? Jag vet inte, känns ju faktiskt ganska lättsamt att köpa mjölk också, men jag kanske får nån ålderkris här framöver, vissa i min närhet planerar sin kris så det kanske jag också ska göra, en del skaffar motorcykel och en annan kor, don efter person liksom.

Så får jag nog passa på att önska glad påsk till dig som läser / kram

Älskade vårvinter

Den femte årstiden är här, den bästa vårvintern med kalla nätter och soliga dagar med takdropp och äntligen är vi friska och kan njuta av vädret och snön.

Barnen åker skidor…

…Erik luftar gamla Bettan…

…och hugger ner något träd när han får möjlighet. Jag köpte korv och sa att det ska bara grillas i helgen, frågan var bara var någonstans med en dryg meter snö överallt så är grillställena översnöade.

Men tillslut kom vi på att vi kunde göra en brasa på vägen där vi brukar ta in ved, det blev finemang…

…och så grävde vi en snösoffa i kanten…

…halva släkten hängde på…

…och sen hade vi kul i backen, en toppendag blev det enligt Enny  (och jag tror alla kan hålla med om det).

Så har jag äntligen luftat skidorna.

Bästa när man bara tar på sig skidorna utanför dörren och så iväg ner över sjön.

Ganska blåsigt men fyra plusgrader och sol…

…och det funkar med bara tröja. Här är jag på väg nerför backen och ganska entusiastisk, när jag var på väg upp hade jag inte en tanke på någon bild. Eftersom jag knappt rört mig på flera månader så är konditionen inte direkt på topp, kanhända jag åkte lite längre än jag borde också, så det vara på ganska darriga ben jag släpade mig upp igen. Sen hur jag ska ta mig ur sängen imorgon får bli en senare fråga, men det får det vara värt.

Falafel

Jag lovade ju skriva ner recepten på den goda falafeln jag gjorde. Har inte orkat tänka på mat alls när jag varit sjuk men nu är jag igång och experimenterar igen, ja man kan nog säga att jag tagit experimenterandet till nya höjder (teaser :)) . Originalreceptet kommer från boken ‘groddar, skott & mikrogrönt’ av Lina Wallentinson, förövrigt ett tips om man vill grotta ner sig lite i groddningen, finns både bra beskrivningar hur man gör med olika frön och en del spännande recept. Hon hade gjort på gula ärtor men jag tyckte det blev ännu snäppet godare på kikärtor.

Först groddar jag kikärtorna. Blötlägg 3 dl kikärtor över natten eller ett helt dygn, lägg sen i groddburk eller ett durkslag täck då med lite plastfolie så de håller sig fuktiga, skölj två gånger per dygn. Efter två dygn har de fått små svansar och då kan man göra sin falafel.

Det här behöver du:

groddade kikärtor

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1,5 tsk spiskummin

1 tsk torkad koriander

1/2-1 dl vetemjöl

några droppar tabasco (typ tio tog jag)

1 tsk salt

ev. 1 dl persilja (då blir de härligt gröna)

Skala och dela lök och vitlök och mixa sedan alla ingredienser till en slät smet. Börja med den mindre mängden mjöl och sätt till mer om smeten känns för lös. Forma bollar eller små biffar och stek i rikligt med olja och låt sedan rinna av på hushållspapper. Håll dem varma i ugnen tills servering. Servera med hummus och pita/tortillabröd och grönsaker.

Denna gång gjorde jag små biffar utan persilja, hade nån tanke om att lura några barn att de var de vanliga kikärtsbiffarna jag brukar göra, gick väl sådär. Nästa gång gör jag som jag själv vill ha dem, bollar (mer stekyta) och persilja i (roligt när de är gröna). Det kan ju kännas lite omständigt att grodda först men de är väldigt goda så jag tycker det är värt den ansträngningen, berätta gärna om du provar.

Ha en bra dag / Miriam
Äldre inlägg

© 2018 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑