Så var jag behandlad, det tog ca fem minuter, vi pratade lite och så svalde jag två kapslar med radioaktivt jod, det kändes nästan snopet så fort det gick efter år av provtagningar och trötthet. Tanken är att det radioaktiva ska slå ut den del av sköldkörteln som jobbar för hårt. Jag fick inte vara nära barnen på en vecka och jag och Signe brukar sova tätt ihop så jag fick sova hos mamma den veckan, kändes väldigt ovant. Doktorn sa att förbättringen skulle vara diffus och komma succesivt, men redan efter fyra dagar tyckte jag att jag var mindre trött och nu efter två veckor konstaterar jag att sömnbehovet har kraftigt minskat. Däremot känner jag mig lite instabil (grinade just lite när jag läste en barnbok för barnen) men det är ju inte så konstigt, tar nog ett tag innan hormonerna balanserats. Det kan ju också slå över åt andra hållet så sköldkörtelhormonerna blir för låga, symptom på det…trötthet, känner att jag inte orkar mer av den varan men det är ju inget jag kan göra så mycket åt…

Försöker tänka hur jag ska bli så pigg som möjligt och vad jag kan göra själv. Tänker att jag ska skriva listor och planera in i minsta detalj och skippar det i samma andetag. Tänker istället på det jag skrev vid nyår om att göra det jag har lust till och det jag tycker är roligt. Fortfarande är det så att den lilla orken jag har försvinner i måsten och borden, så svårt att få till den balansen. Gör jag mer av det som jag tycker är roligt orkar jag ju mer av det andra också, men inte alltid så lätt att få till i vardagen. Denna vecka har jag varit ensam hemma med sjuka barn och det mest kreativa jag fått till är att gå ner till växthuset och tömma en hink bokashi, ja och så drog vi igång lite klädsömnad till barbiedockorna där kunde jag ju involvera barnen och Enny har fått prova symaskinen. Jaja, tålamod brukar jag ha gott om, men nu tryter det lite, ska se om jag kan hitta lite till :/.