Ett stort projekt vi gjort handlar om värme och allt jobb med det är verkligen något som jag glömmer bort. Jag gillar sånt som syns och kan fundera en evighet på färgval, men när det börjar handla om betong,  rör och pannrum så tappar jag genast intresset.  Men något som i hög grad påverkar hur man trivs i ett hus är ju om det är varmt eller inte och i vårt hus är det stor skillnad nu mot hur det var i början. Så nu blir det ett inlägg om värme och trots att jag inte tycker att efterbilderna är så mycket vackrare än förebilderna så lovar jag att det känns skillnad.

När vi köpte huset stod en gammal kombipanna från 70-talet inklämd i en liten skrubb mitt i huset. En gång i tiden eldades olja i den men den tanken var utriven sen länge, men det fanns ett litet utrymme för ved och det använde vi.

All ved behövde bäras in och det första vi gjorde på morgonen var att tända pannan och det sista vi gjorde innan vi somnade var att fylla den med ved. Varje vintermorgon var det fjorton grader i huset på varmaste stället, i skrubbar och hörn var det nog bra mycket kallare. Jag har en del minnesbilder av underställ under morgonrocken, alltid tredubbla yllesockor och en soffa där man inte ville sätta ner fötterna på golvet för det var så kallt. Och så minns jag ett evigt kånkande på ved och alltid kolla pannan om det rymdes några pinnar till. Och så minns jag när vi varit borta några dagar och vi bara haft ett par kupévärmare igång, då brukade det var åtta grader, som i ett kylskåp konstaterade vi och tände pannan. Fast jag minns inte att jag tyckte det var så jobbigt (kan hända att jag också förträngt det), det funkade ju och vi hade ett eget hus. Men aldrig i livet att jag skulle klara det nu, man blir fort van och bekväm.

Gamla pannan tjänande oss i fyra kalla vintrar men här är den på väg ut

Under halva huset fanns en enkel källare och där hade vi någon ide om att vi skulle göra ett pannrum. Det var mer en jordkällare än något annat och en gång i tiden har det tydligen använts som potatislager, då en tidigare ägare odlat potatis. Efter den första fuktiga hösten fick vi se nån orange svampliknade i nederkanten av en mellanvägg och vi hade precis läst nån hemsk artikel om hussvamp och fick stora skälvan (artikeln gick ut på att svampen typ åt upp hela huset och det var bara att riva). Efter en ångestvecka kom en expert och kollade att visst var det hussvamp men den hade inte hunnit sprida sig så långt och väggen var byggt för att man inte skulle se det fula bakom så det var bara att riva bort. Innan vi göt plattan så behandlade Erik hela källaren med gift, jag var gravid och höll mig långt därifrån. Jag är verkligen motståndare till gift men i det här fallet kändes det inte som vi hade något val.

Något orange kommer framkrypande…

Efter en kall och snörik vinter började vi jobba med källaren, insåg att vi behövde göra något åt värmesystemet då vi inte visste hur länge den gamla pannan skulle hålla.  Jag var gravid och mest trött och illamående, Erik fick göra de hårda jobbet. Han började med att gräva ur lite så det inte skulle bli för lågt i tak.

Mannen jobbar hårt med spettet

Källaren under utgrävning

Vi passade på att göra nytt avlopp också, så vi fick ner rören under betongplattan. Rätt så tråkigt utgift att gräva ner pengarna men det behövdes också göras.

Förberett för gjutning

Betongen på plats

Vi satte in en ny bredare källardörr också så vi skulle få in pallar med ved och det var så långt vi kom den sommaren. Under vintern fick vi vårt första barn och sommaren efter blev den slitsammaste, men tror jag delar upp detta inlägg på två. Långt inlägg måste väl betyda mycket jobb nedlagt, det känns ju bra 🙂