bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Kategori: gården (sida 2 av 2)

Före och efter – utsida

Vi har hållit på och renoverat i tio år nu och ibland, eller ganska ofta faktiskt så glömmer vi det vi gjort och ser bara det som är ogjort.  Jag försöker träna mig i att vara nöjd med det vi gör och inte frustrerad över att det  går långsamt. Men det kan också vara bra att påminna sig om det vi gjort och tänka på alla timmar vi faktiskt lagt ner. Jag håller på att gå igenom massa gamla renoveringsbilder och påminns om allt slit. Så nu planerar jag några inlägg för att visa vad vi faktiskt åstadkommit och att vi kanske är ganska duktiga ändå. Jag börjar med utsidan och visar först en bild på hur huset såg ut när vi köpte det. Framsidan hade ett fönster,  en öppen farstukvist med en gammal och dragig dörr. Det fanns en till dörr en bit innanför för att hjälpligt hålla kylan utanför. Jag kan väl tillägga att det inte var husets charm vi föll för. Vi tänkte nog att det fanns potential men annars var det läget som vi fastnade för.

Huset som det såg ut när vi köpte det

På södergaveln som inte syns på bilden var några fönster ruttna och någonstans där gick frun i huset igång. Har alltid drömt om vackra spröjsade fönster och om de ändå behövde bytas…en fönstersnickare i grannbyn anlitades och så var vi igång. Vi har rivit och rivit, bort med allt det gamla och ruttna, syllstocken är nog bytt runt om hela huset. Panelen var övermålad med plastfärg och förstörd så den var bara att riva. På norrsidan var den så skör att den bara smulades sönder när man satte kofoten i den.

River dålig panel som inte går att få loss i bitar bara smulor

 

Rutten syllstock är bortplockad och huset är upplyft med domkraft så länge

Vi utnyttjade släkt och vänner skamlöst och efter två somrar (eller ja vår och höst användes ju också) så var tre sidor färdiga. Men efter en vargavinter och flera historier om andras pannor som kraschade så fick vi lite panik över värmesystemet. Insåg att om vår panna rasar så sitter vi i skiten och har ingen möjlighet att värma upp huset, fanns inte ens en elpatron att slå på. Så då blev det ett par år med att fixa källare och pannrum och så en graviditet och en bebis på det. Sen var vi trötta och tog  en paus en sommar innan vi slutligen gav oss på framsidan. Fram till dess hade vi också gjort det mesta själva men nu tog vi in en snickare som gjorde allt underarbete, bästa beslutet, då fanns det till och med lite energi efter sommaren att hugga tag i ett nytt projekt, men mer om det sedan.  Framsidan hade som sagt bara ett fönster men vi ville återställa det ursprungliga utseendet och då fanns det  sju. Vi har också ändrat storleken på fönstren så de är högre och smalare precis som de var förr. så det var en del fix med att få till fönsterhålen.

Mer rutten syllstock tas bort och gamla fönsterhål har hittats

Erik hade haft tur att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och kommit över några gamla vackra fönster som en gång i tiden suttit på grannhuset och jag drömde om en inglasad kallfarstu som finns på många hus i området. En duktig hantverkare i grannbyn gjorde några till fönster  och snickaren byggde farstun precis som jag vill ha den. Mitt evighetsprojekt den sommaren var att fixa till de gamla fönstren så de gick att använda. Skrapa, slipa, laga, olja och måla med linoljefärg  (min fantasi om att bygga ett växthus av gamla fönster fick sig en kraftig törn kan jag säga). Tillslut fick vi lov att sätta in dem fast de inte var riktigt färdigmålade. Kanhända att jag var gravid igen gjorde sitt med orken, men fönstren är inte färdigmålade ännu…(och jag har återigen börjat fantiserat om ett växthus av gamla fönster, tänk att minnet är så kort, nu när jag tänker på det var det nog inte så jobbigt…)

den sommarens evighetsprojekt, renovering av gamla fönster

När stommen till farstun var byggt och huset var färdig isolerat så gjorde vi resten själva, spika panel och måla var alldeles tillräckligt.

Ny farstu på gång och nya fönsterordningen kan anas.

Insidan på farstun kläddes med pärlspont målad i ljusgul linoljefärg.

Alla får hjälpa till

Utsidan fick faluröd panel.

enny målar

Såhär blev insidan. Den gröna dörren hittade vi på lon i mitt bardomshem och den har nog en gång i tiden suttit på huset där jag är född. Den är målad i ungefär samma gröna färg som den har på bilden. Vi har köpt en ny och bättre isolerad pardörr som sitter i själva huset och den har jag målat i engelskt röd. Men eftersom farstun inte är riktigt färdigt så känns det inte så kul att fota så jag får jag spara de riktiga efterbilderna till senare. Det fattas lite färg och lite lister och har stått på ‘to do’ -listan hur länge som helst, nästa sommar kanske…

insida farstur

Tillslut blev vi ändå färdiga och jag är så nöjd. Jag ville att det skulle kännas som att farstun alltid funnits och tycker vi lyckats rätt bra och bästa komplimangen vi får är när nya besökare blir förvånade att den är ny.  Jag är också nöjd att vi gjorde den oisolerat annars hade  den inte fått rätt proportioner i mitt tycke. Och det är ändå ett härligt rum mittemellan ute och inne som förlänger säsongen en smula. När solen ligger på blir det varmt och skönt och man kan ha dörren öppen fast det blåser isande vindar ute, som idag.

framsidan färdig

I somras bytte vi taket också men det tycker jag är värt ett eget inlägg.

Äntligen trädgårdstid

Idag blev det äntligen lite trädgårdstid. det har varit så mycket annat länge och september och oktober har försvunnit i regn och trötthetsdimman.  Men idag lyste solen, ja bitvis i alla fall , och jag och barnen har planterat vitlök. Och så har jag höststädat lite, burit bort gamla chiliplantor och sånt.  Och som vi behövde den utetiden, allas humör blev bra mycket bättre. Ibland hamnar man i en dålig spiral när det varit sjukdom och annat jobbigt, men jag hoppas, hoppas att vi bröt den nu.

Bevis på att solen faktiskt lyste

Jag tycker normalt att just november är tyngsta månaden på grund av mörkret, men dagar som idag gör det ju lite lättare.  Det finns fortfarande lite, lite grönt kvar att vila ögonen på och jag gläds åt mina små sparrisplantor som jag sådde i våras. Det tar tre år innan jag kan smaka, men tänk så gott de ska smaka när man väntat så länge.

Frösådd sparris som jag hoppas ska överleva vintern

Grönkålen är fortfarande fin och jag har tänkt i månader att förvälla och stoppa i frysen, hoppas fortfarande att jag ska få till det, grönkålssoppa är en stor favorit.

Grönkålen är fortfarande fin

Nu hoppas jag på fler soliga dagar för höstligt trädgårdspyssel, hade nästan gett upp om det i år, men det kanske blir lite ändå . September regnade bort men kan man hoppas på en fin november istället tro, som en liten kompensation?

 

Här är jag

I sitt första blogginlägg bör man väl presentera sig. Jag heter Miriam, är 43 år och bor i Nordingrå, här är jag född och efter några år på annan ort flyttade jag hem för tio år sedan. Jag och min man Erik köpte ett gammalt hus som vi har renoverat på sedan dess, det finns mycket kvar att göra men två barn senare är inte tempot så högt. Vi låter renoveringen ta sin tid, vi sa redan när vi köpte huset att det skulle ta 20 år innan vi kommit runt och vi har ju kommit mer än halvvägs på tio så det ska vi väl kunna klara.

 

Utsikt från gården i oktobersol

Till huset hör också en gammal ladugård som går under benämningen lon, där har vi gjort många fynd och ”-det har vi hittat på lon” är ett stående uttryck. Det fanns kvar mycket gamla saker när vi köpte den och sen fyller vi själva på sånt vi hittat på loppis eller fått av släkt och sen glömmer vi bort vad vi ställt dit så det finns alltid en möjlighet att göra fynd. Det finns också ett lite mindre hus som vi kallar lillstugan, den är egentligen inte så liten och vi har storartade planer för det huset, men det är i sämre skick än det vi bor i och jag känner någonstans att det kanske är klokt att satsa på ett hus i taget. Så länge används det som skrotupplag och det som inte hamnar på lon hamnar där…

Men lillstugan var också vår räddning den jobbigaste sommaren när vår första dotter var bebis och aldrig sov och vi hade rivit ut både värmepannan och köksgolvet och det var total misär. Vi bodde där ute ända till oktober då vi fått in golv och ny panna och det gick att flytta in igen. Lillstugan och vänner som kom och hjälpte oss tog oss igenom det vi fortfarande pratar om som den tuffaste sommaren.  Numera anlitar vi en snickare för de stora insatserna, man blir klokare med åren.

För ett par år sedan köpte vi till marken som en gång hörde till gården och det känns bra att det hänger ihop igen. Så nu har vi en liten gård där  försöker vi leva vår dröm som för mig handlar om barnen, hantverk, odling, god mat och att leva livet i lagom tempo och här på bloggen kommer jag dela med mig lite av det. Ett stort intressen är också hantverk, framförallt textila sådana. Under år med små barn har det inte funnits så mycket ork till annat än vardagen, men nu när jag får sova lite mer börjare lusten till att skapa också återvända. Tanken är att jag så småningom ska börja sälja mitt hantverk.

 

Nyare inlägg

© 2018 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑