bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Kategori: gården

Före och efter – kammare

Efter den jobbiga sommaren som jag skrev om i förra inlägget var vi rätt trötta och ville inte alls tänka på renovering. Men sådär efter jul började jag kvickna till lite och tänkte att vi kanske skulle ta tag i kammaren, rummet innanför köket. Där var ju ändå halvrivet och vi hade nytt golv så det borde ju inte vara så mycket jobb (jo tjena…). Så vi tog oss an det rummet om än i väldigt långsamt tempo. Det blir många bilder i detta inlägg, först fyra bilder på hur rummet såg ut i början, förutom att vi hunnit byta ett fönster. När vi köpte huset undrade min pappa om vi verkligen skulle flytta in med heltäckningsmattor och allt, men vi var väldigt bestämda att vi skulle flytta in direkt. Nu var det ju bara ett rum som hade heltäckningsmatta och i efterhand var det nog tur att vi inte dragit igång något jättestort renoveringsprojekt, min pappa gick bort två månader efter att vi flyttat in och då hade det ju varit ännu jobbigare om vi bott i ett renoveringskaos.

Timmerstommen framme men det går att ställa blomkrukor där ändå…

Musikrummet fick det heta då, orgeln följde med huset.

Innan vi köpte huset hade det varit sommarstuga i sexton år och innan det var det ett äldre par som bodde här, så det var länge sedan det renoverades. Sjuttitalet antar jag på det här rummet med bruna lister och den mörka heltäckningsmattan. Vi rev de två skrubbarna och golvet när vi gjorde iordning källaren och lade in samma trägolv som i köket.

Rivningskaos…

och ännu mer kaos…

Trägolvet som låg i kammaren var egentligen ganska fint,  tyvärr täckte det inte hela rummet. Samma med taket, det fanns ett pappspänt tak i rummet men inte där skrubbarna varit. Men ett pappspänt tak ville jag ha och Erik och jag gjorde det själva, googlade lite innan. Det blev verkligen inte perfekt men det duger åt oss.

Som tur var hade vi fått låna en dyckertpistol, annars vet jag inte om vi klarat att få fast den där pappen.

Vi hittade en del spännande saker på timret, i ett hörn var det numrerat, så vi misstänker att delar av huset är flyttat någon gång och vi hittade också tidningspapper som det stod 1880 nånting på. Det skulle det vara kul att forska lite om huset någon gång och få veta lite mer.

Bilden visar lite hur lång tid det tog, vi spände pappen där efter jul någon gång och nu ser det ut att vara sommar och vi håller på att regla. Och soffan och katten på plats, vi använde visst rummet samtidigt…

Någonstans tröt orken på byggnadsvårdsnörderiet så vi satte osb-skiva och gips på väggarna, inte historiskt korrekt men, men…

Nu äntligen förbereder vi för tapetsering och målning

Vi satte en ofärgad tapet i hela rummet och en bröstlist i fönsterhöjd, sen har jag målad hela rummet, inklusive taket, med matt linoljefärg. Det är ju redan några år sedan, men dörren blev målad först i sommar. I princip all inredning är från loppis eller släkt och rummet används flitigt, kanske mest som lekrum…

Tavlor och gardiner har jag precis satt upp och plötsligt kändes rummet mer ombonat och färdigt.

Sängskåpet hittade vi på en loppis i byn. Jag har skrapat av den lösa färgen och sen behandlat med linolja och balsamterpentin

Ett par pumpor har jag kvar efter sommarens skörd.

Legobordet används flitigt, även om legot tycks ha en förmåga att sprida ut sig på andra ytor…

Det här rummet har tagit fruktansvärt lång tid att göra iordning, de sista listerna kom upp först i sommar, andra projekt har kommit emellan. Och även om vi använt det mest hela tiden så är det en skön känsla att tillslut känna att det är färdigt.

före och efter – värme del 2

Här kommer fortsättningen på mitt inlägg om värmen i huset. Vi hade äntligen blivit föräldrar och det var fantastiskt, men sömnen och orken var verkligen inte på topp. Bilderna visar mest bara hur stökigt och hemskt det såg ut, men det speglar å andra sidan ganska bra hur jobbig den sommaren var. Vi rev och rev i  veckor, det brukar märkas hur stort ett jobb är på hur länge man håller på att river, på detta projekt känns det som rivningen aldrig tog slut.

Bebis mitt i rivningskaoset, fast här har vi fortfarande golv i alla fall.

Midsommarhelgen flyttade vi ut i lillstugan, jag tror vi satt där hela helgen utan att röra ett finger. Men sen var det bara att bita ihop och fortsätta med att riva golven, trossbotten och allt sågspån däremellan. Ibland har vi nog blivit lite störda på oss själva att vi ska göra allt så grundligt, men det är nog så att vi inte skulle bli nöjda annars. Under köket finns en bred grundmur och på den hittade vi ett gäng ruttnande brädor som visade sig vara en stor orsak till den gamla unkna lukt som fanns i huset, hade vi inte rivit bort allt hade vi inte hittat de brädorna och då har ju lukten funnits kvar.

Observera sågspånsdrivan där nere.

Tillslut var vi ändå färdiga med rivningen och vi kunde börja bygga upp igen. Jag skrev tidigare att vi gjorde det mesta själva fast det stämmer ju inte riktigt när jag tänker efter, denna sommaren hade vi rörmokare, elektriker och murare med assistent springande här, plus vänner som kom och hjälpte oss. Så här i efterhand skulle vi väl haft en snickare också, men det är lätt att vara efterklok. Det var någon som kom förbi som sa att man ser hur dyrt ett bygge blir på antalet stora hantverkarbilar som står på gården, rekordet denna sommar var fyra…

Två rum med hål rakt ner i källaren.

En gång i tiden fanns en kockspanna i köket och före det antar jag att det fanns en vedspis. Vi hade fått en vedspis av Eriks föräldrar och den vill vi använda i köket. Det var en massa jobb bara att få den på plats , men vi har aldrig ångrat oss, den sprider en skön värme när det är lite ruggigt ute. Vi använder den mest vår och höst när värmesystemet är avstängt, eller på vintern om det extra kallt eller busväder. Också skönt att ha de få gånger de blir strömavbrott, vi kan både få lite värme och laga mat.

Bildbevis på att frun i huset inte bara ammade och skötte bebis, tur att det finns på bild för jag minns inte att jag gjorde så mycket.

Muraren hade en del jobb den sommaren, han murade upp där vedspisen skulle stå, satte slangar i skorstenen för både vedspis och panna och så murade han på skorstenen nerifrån eftersom vi flyttade ner pannan en våning.

Här ska vedspisen stå sen

Tillslut blev vi ändå klara med golvet och fick igång värmen så vi kunde flytta in igen. Ärligt talat minns jag inte så mycket av det, vet att det var oktober och redan ganska kallt i lillstugan men annars minns jag inte så mycket, det har försvunnit i något trötthetstöcken.

Vedspisen på plats och man skymtar det nya trägolvet.

Golvet vi lade in är ett grangolv som vi har oljat, klinkerplattorna är återanvända både från vårt hus och grannens, det var olika tjocklek men det löste jag med extra bruk under de tunnare, verkar fungera de ligger fortfarande på plats.  Vi har nu renoverat resten av köket också men det kommer i ett senare inlägg. Vi lever ganska länge med saker halvfärdiga, men när vi väl gör det så blir det ordentligt.

pannrummet börjar äntligen ta form

I pannrummet har vi inte använt något trä alls med tanke på den där svampen vi hade. Det är cement, minerit och stålreglar som gäller, vill inte ta risken att den skulle börja växa igen.

Så här ser pannrummet ut idag, kanske inte så vackert men varmt och skönt blir det

Vi hade köpt begagnad panna och annat och rörmokaren nästan bodde därnere ett tag när han skulle koppla ihop allt, men tillslut satt en modernare vedpanna där med ackumulatortankar. Är man gift med en vednörd finns inga andra alternativ, men det känns också rejält att värma upp huset med det vi har i överflöd runt knuten. Ved finns i massor om man är beredd att jobba för den, men då är vi också i princip självförsörjande på värme och varmvatten.

Har du missat första delen om värmen finns länken här:

före och efter – värme del 1

Nästa renoveringsinlägg kommer vi äntligen in i huset, det vi ser varje dag och som jag fick längta på några år.

 

före och efter – värme del 1

Ett stort projekt vi gjort handlar om värme och allt jobb med det är verkligen något som jag glömmer bort. Jag gillar sånt som syns och kan fundera en evighet på färgval, men när det börjar handla om betong,  rör och pannrum så tappar jag genast intresset.  Men något som i hög grad påverkar hur man trivs i ett hus är ju om det är varmt eller inte och i vårt hus är det stor skillnad nu mot hur det var i början. Så nu blir det ett inlägg om värme och trots att jag inte tycker att efterbilderna är så mycket vackrare än förebilderna så lovar jag att det känns skillnad.

När vi köpte huset stod en gammal kombipanna från 70-talet inklämd i en liten skrubb mitt i huset. En gång i tiden eldades olja i den men den tanken var utriven sen länge, men det fanns ett litet utrymme för ved och det använde vi.

All ved behövde bäras in och det första vi gjorde på morgonen var att tända pannan och det sista vi gjorde innan vi somnade var att fylla den med ved. Varje vintermorgon var det fjorton grader i huset på varmaste stället, i skrubbar och hörn var det nog bra mycket kallare. Jag har en del minnesbilder av underställ under morgonrocken, alltid tredubbla yllesockor och en soffa där man inte ville sätta ner fötterna på golvet för det var så kallt. Och så minns jag ett evigt kånkande på ved och alltid kolla pannan om det rymdes några pinnar till. Och så minns jag när vi varit borta några dagar och vi bara haft ett par kupévärmare igång, då brukade det var åtta grader, som i ett kylskåp konstaterade vi och tände pannan. Fast jag minns inte att jag tyckte det var så jobbigt (kan hända att jag också förträngt det), det funkade ju och vi hade ett eget hus. Men aldrig i livet att jag skulle klara det nu, man blir fort van och bekväm.

Gamla pannan tjänande oss i fyra kalla vintrar men här är den på väg ut

Under halva huset fanns en enkel källare och där hade vi någon ide om att vi skulle göra ett pannrum. Det var mer en jordkällare än något annat och en gång i tiden har det tydligen använts som potatislager, då en tidigare ägare odlat potatis. Efter den första fuktiga hösten fick vi se nån orange svampliknade i nederkanten av en mellanvägg och vi hade precis läst nån hemsk artikel om hussvamp och fick stora skälvan (artikeln gick ut på att svampen typ åt upp hela huset och det var bara att riva). Efter en ångestvecka kom en expert och kollade att visst var det hussvamp men den hade inte hunnit sprida sig så långt och väggen var byggt för att man inte skulle se det fula bakom så det var bara att riva bort. Innan vi göt plattan så behandlade Erik hela källaren med gift, jag var gravid och höll mig långt därifrån. Jag är verkligen motståndare till gift men i det här fallet kändes det inte som vi hade något val.

Något orange kommer framkrypande…

Efter en kall och snörik vinter började vi jobba med källaren, insåg att vi behövde göra något åt värmesystemet då vi inte visste hur länge den gamla pannan skulle hålla.  Jag var gravid och mest trött och illamående, Erik fick göra de hårda jobbet. Han började med att gräva ur lite så det inte skulle bli för lågt i tak.

Mannen jobbar hårt med spettet

Källaren under utgrävning

Vi passade på att göra nytt avlopp också, så vi fick ner rören under betongplattan. Rätt så tråkigt utgift att gräva ner pengarna men det behövdes också göras.

Förberett för gjutning

Betongen på plats

Vi satte in en ny bredare källardörr också så vi skulle få in pallar med ved och det var så långt vi kom den sommaren. Under vintern fick vi vårt första barn och sommaren efter blev den slitsammaste, men tror jag delar upp detta inlägg på två. Långt inlägg måste väl betyda mycket jobb nedlagt, det känns ju bra 🙂

Jordärtskockor

En av mina absoluta favoritgrönsaker är jordärtskockor och de hamnar definitivt på min topp fem lista.  Jag tycker de är väldigt goda men framförallt är skördetiden en stor fördel. De skördas sent på hösten innan tjälen går i backen eller på våren när tjälen släppt. Täcker man med halm kan man gräva fram dem mitt i vintern också men det har jag inte provat. Nu brukar inte det inte bli tjäle redan, men det här året verkar inte riktigt normalt i temperaturen så jag grävde upp ett gäng i veckan. Det var nog tur, det var fem minus härom natten och idag såg vi de första snöflingorna. Men nu vi har lite i kylskåpet och så har vi redan ätit en soppa, recept nedan.

ungefär som att hitta guld…

Det är bara mitt andra år med jordärtskockor men jag är redan frälst och vill gärna missonera om dem. De är så lättodlade och sköter sig i princip själva. I våras grävde jag upp alla i slutet av april (då var det fortfarande lite tjäle kvar, hu en sån kall vår det var). Sen satte jag tillbaka de största och slätaste och resten åt vi upp. Det enda jag gjort under sommaren är att jag slängt på dem lite gräsklipp och möjligen dragit bort lite ogräs. Denna torra sommar kanhända jag skulle fått större skörd om jag vattnat, fast det har jag inte gjort och som jag förstått växer de mest på hösten och då har det ju minsann regnat. I alla fall är det sån rikedom att hitta mat i jorden i november eller april när det inte finns något annat att skörda och så är det väldigt gott.  Den här gången blev det soppa och här kommer receptet:

Jordärtskockssoppa  4 portioner

800 g jordärtskocka

1 gul lök

2 msk smör

7 dl kokande vatten

1 tärning grönsaksbuljong

1,5 dl creme fraiche / grädde

salt, peppar

Skrubba jordärtskockorna, skala eventuellt om de är köpta. Finhacka löken och fräs den mjuk i smöret. Skär jordärtskockorna i mindre bitar och fräs med någon minut. Häll över vattnet och buljongtärning. Koka upp och låt koka tills kockorna är mjuka. Mixa slätt. Häll tillbaka i grytan och tillsätt creme fraiche eller grädde, låt soppan bli ordentligt varm och smaksätt med salt och peppar. Servera med ett gott bröd

Soppa på gång

.

 

 

 

 

 

Före och efter – utsida

Vi har hållit på och renoverat i tio år nu och ibland, eller ganska ofta faktiskt så glömmer vi det vi gjort och ser bara det som är ogjort.  Jag försöker träna mig i att vara nöjd med det vi gör och inte frustrerad över att det  går långsamt. Men det kan också vara bra att påminna sig om det vi gjort och tänka på alla timmar vi faktiskt lagt ner. Jag håller på att gå igenom massa gamla renoveringsbilder och påminns om allt slit. Så nu planerar jag några inlägg för att visa vad vi faktiskt åstadkommit och att vi kanske är ganska duktiga ändå. Jag börjar med utsidan och visar först en bild på hur huset såg ut när vi köpte det. Framsidan hade ett fönster,  en öppen farstukvist med en gammal och dragig dörr. Det fanns en till dörr en bit innanför för att hjälpligt hålla kylan utanför. Jag kan väl tillägga att det inte var husets charm vi föll för. Vi tänkte nog att det fanns potential men annars var det läget som vi fastnade för.

Huset som det såg ut när vi köpte det

På södergaveln som inte syns på bilden var några fönster ruttna och någonstans där gick frun i huset igång. Har alltid drömt om vackra spröjsade fönster och om de ändå behövde bytas…en fönstersnickare i grannbyn anlitades och så var vi igång. Vi har rivit och rivit, bort med allt det gamla och ruttna, syllstocken är nog bytt runt om hela huset. Panelen var övermålad med plastfärg och förstörd så den var bara att riva. På norrsidan var den så skör att den bara smulades sönder när man satte kofoten i den.

River dålig panel som inte går att få loss i bitar bara smulor

 

Rutten syllstock är bortplockad och huset är upplyft med domkraft så länge

Vi utnyttjade släkt och vänner skamlöst och efter två somrar (eller ja vår och höst användes ju också) så var tre sidor färdiga. Men efter en vargavinter och flera historier om andras pannor som kraschade så fick vi lite panik över värmesystemet. Insåg att om vår panna rasar så sitter vi i skiten och har ingen möjlighet att värma upp huset, fanns inte ens en elpatron att slå på. Så då blev det ett par år med att fixa källare och pannrum och så en graviditet och en bebis på det. Sen var vi trötta och tog  en paus en sommar innan vi slutligen gav oss på framsidan. Fram till dess hade vi också gjort det mesta själva men nu tog vi in en snickare som gjorde allt underarbete, bästa beslutet, då fanns det till och med lite energi efter sommaren att hugga tag i ett nytt projekt, men mer om det sedan.  Framsidan hade som sagt bara ett fönster men vi ville återställa det ursprungliga utseendet och då fanns det  sju. Vi har också ändrat storleken på fönstren så de är högre och smalare precis som de var förr. så det var en del fix med att få till fönsterhålen.

Mer rutten syllstock tas bort och gamla fönsterhål har hittats

Erik hade haft tur att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle och kommit över några gamla vackra fönster som en gång i tiden suttit på grannhuset och jag drömde om en inglasad kallfarstu som finns på många hus i området. En duktig hantverkare i grannbyn gjorde några till fönster  och snickaren byggde farstun precis som jag vill ha den. Mitt evighetsprojekt den sommaren var att fixa till de gamla fönstren så de gick att använda. Skrapa, slipa, laga, olja och måla med linoljefärg  (min fantasi om att bygga ett växthus av gamla fönster fick sig en kraftig törn kan jag säga). Tillslut fick vi lov att sätta in dem fast de inte var riktigt färdigmålade. Kanhända att jag var gravid igen gjorde sitt med orken, men fönstren är inte färdigmålade ännu…(och jag har återigen börjat fantiserat om ett växthus av gamla fönster, tänk att minnet är så kort, nu när jag tänker på det var det nog inte så jobbigt…)

den sommarens evighetsprojekt, renovering av gamla fönster

När stommen till farstun var byggt och huset var färdig isolerat så gjorde vi resten själva, spika panel och måla var alldeles tillräckligt.

Ny farstu på gång och nya fönsterordningen kan anas.

Insidan på farstun kläddes med pärlspont målad i ljusgul linoljefärg.

Alla får hjälpa till

Utsidan fick faluröd panel.

enny målar

Såhär blev insidan. Den gröna dörren hittade vi på lon i mitt bardomshem och den har nog en gång i tiden suttit på huset där jag är född. Den är målad i ungefär samma gröna färg som den har på bilden. Vi har köpt en ny och bättre isolerad pardörr som sitter i själva huset och den har jag målat i engelskt röd. Men eftersom farstun inte är riktigt färdigt så känns det inte så kul att fota så jag får jag spara de riktiga efterbilderna till senare. Det fattas lite färg och lite lister och har stått på ‘to do’ -listan hur länge som helst, nästa sommar kanske…

insida farstur

Tillslut blev vi ändå färdiga och jag är så nöjd. Jag ville att det skulle kännas som att farstun alltid funnits och tycker vi lyckats rätt bra och bästa komplimangen vi får är när nya besökare blir förvånade att den är ny.  Jag är också nöjd att vi gjorde den oisolerat annars hade  den inte fått rätt proportioner i mitt tycke. Och det är ändå ett härligt rum mittemellan ute och inne som förlänger säsongen en smula. När solen ligger på blir det varmt och skönt och man kan ha dörren öppen fast det blåser isande vindar ute, som idag.

framsidan färdig

I somras bytte vi taket också men det tycker jag är värt ett eget inlägg.

Äntligen trädgårdstid

Idag blev det äntligen lite trädgårdstid. det har varit så mycket annat länge och september och oktober har försvunnit i regn och trötthetsdimman.  Men idag lyste solen, ja bitvis i alla fall , och jag och barnen har planterat vitlök. Och så har jag höststädat lite, burit bort gamla chiliplantor och sånt.  Och som vi behövde den utetiden, allas humör blev bra mycket bättre. Ibland hamnar man i en dålig spiral när det varit sjukdom och annat jobbigt, men jag hoppas, hoppas att vi bröt den nu.

Bevis på att solen faktiskt lyste

Jag tycker normalt att just november är tyngsta månaden på grund av mörkret, men dagar som idag gör det ju lite lättare.  Det finns fortfarande lite, lite grönt kvar att vila ögonen på och jag gläds åt mina små sparrisplantor som jag sådde i våras. Det tar tre år innan jag kan smaka, men tänk så gott de ska smaka när man väntat så länge.

Frösådd sparris som jag hoppas ska överleva vintern

Grönkålen är fortfarande fin och jag har tänkt i månader att förvälla och stoppa i frysen, hoppas fortfarande att jag ska få till det, grönkålssoppa är en stor favorit.

Grönkålen är fortfarande fin

Nu hoppas jag på fler soliga dagar för höstligt trädgårdspyssel, hade nästan gett upp om det i år, men det kanske blir lite ändå . September regnade bort men kan man hoppas på en fin november istället tro, som en liten kompensation?

 

Här är jag

I sitt första blogginlägg bör man väl presentera sig. Jag heter Miriam, är 43 år och bor i Nordingrå, här är jag född och efter några år på annan ort flyttade jag hem för tio år sedan. Jag och min man Erik köpte ett gammalt hus som vi har renoverat på sedan dess, det finns mycket kvar att göra men två barn senare är inte tempot så högt. Vi låter renoveringen ta sin tid, vi sa redan när vi köpte huset att det skulle ta 20 år innan vi kommit runt och vi har ju kommit mer än halvvägs på tio så det ska vi väl kunna klara.

 

Utsikt från gården i oktobersol

Till huset hör också en gammal ladugård som går under benämningen lon, där har vi gjort många fynd och ”-det har vi hittat på lon” är ett stående uttryck. Det fanns kvar mycket gamla saker när vi köpte den och sen fyller vi själva på sånt vi hittat på loppis eller fått av släkt och sen glömmer vi bort vad vi ställt dit så det finns alltid en möjlighet att göra fynd. Det finns också ett lite mindre hus som vi kallar lillstugan, den är egentligen inte så liten och vi har storartade planer för det huset, men det är i sämre skick än det vi bor i och jag känner någonstans att det kanske är klokt att satsa på ett hus i taget. Så länge används det som skrotupplag och det som inte hamnar på lon hamnar där…

Men lillstugan var också vår räddning den jobbigaste sommaren när vår första dotter var bebis och aldrig sov och vi hade rivit ut både värmepannan och köksgolvet och det var total misär. Vi bodde där ute ända till oktober då vi fått in golv och ny panna och det gick att flytta in igen. Lillstugan och vänner som kom och hjälpte oss tog oss igenom det vi fortfarande pratar om som den tuffaste sommaren.  Numera anlitar vi en snickare för de stora insatserna, man blir klokare med åren.

För ett par år sedan köpte vi till marken som en gång hörde till gården och det känns bra att det hänger ihop igen. Så nu har vi en liten gård där  försöker vi leva vår dröm som för mig handlar om barnen, hantverk, odling, god mat och att leva livet i lagom tempo och här på bloggen kommer jag dela med mig lite av det. Ett stort intressen är också hantverk, framförallt textila sådana. Under år med små barn har det inte funnits så mycket ork till annat än vardagen, men nu när jag får sova lite mer börjare lusten till att skapa också återvända. Tanken är att jag så småningom ska börja sälja mitt hantverk.

 

© 2017 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑