bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Författare: MiriamH (sida 1 av 5)

Trädgårdsdag

Det otroligt tråkiga vintervädret har varit rätt nedslående och jag blir låg i humör av det, jag gillar snö och kyla och det har ju inte varit särskilt mycket av den varan i vinter. Regn, is och gråväder har stått på menyn. Men så tänkte jag att jag får ta mig i kragen och vara ute ändå och kanske istället försöka utnyttja faktumet att det inte är någon snö och göra sånt som inte borde gå att göra denna tid. Så hade vi tur att det blev strålande sol och några minusgrader och då var det inte alls svårt att göra en trädgårdsdag av det hela. I växthuset är ingen ordentlig tjäle så där grävde jag en grop för en hink bokashi. Så hjälpte Signe mig att så lite frön. Idag blev det sommarmorötter, sallad, dill och spenat.

Signe sår sallad

Ovanför växthuset la vi ut lite tidningar och fyllde upp med lite rens från kaninburarna, gammalt hö och kaninbajs. Vi lyckades till och med hitta ett par stenar till kanten som inte var fastfrusna.

Här ska bli en blomsterrabatt är det tänkt och jag behöver både fylla upp lite och blanda ut den rätt tunga lerjorden som är där, så jag kommer ösa på med organiskt material som får bli mull. Och det kan jag ju faktiskt börja med redan nu eftersom det inte är någon snö i vägen. Så gräver jag lite i kanten när jorden tinat. Funderar på att anlägga några nya grönsaksbäddar också på samma sätt, så blir det lite mindre arbete när väl våren kommer.

Halvtomt eller halvfullt

Nytt år, januari, nystart, jag gör iallafall ett försök. Året som gått har varit jobbigt och jag har varit vansinnigt trött, energin har varit låg och glaset har känts halvtomt mest jämt. Nu ligger hormonerna hyfsat och jag tänker jag ska se glaset som halvfullt istället och se vad jag kan göra för att fylla upp det mer. Nyår känns ju klassiskt att styra upp sitt liv så jag kör väl på det:).

Men det blir inga löften, mer ambitioner och något att sträva mot och egentligen är det två grejer som jag vill jobba med och som också hänger ihop. Rent fysiskt är jag i väldigt dålig form och jag är stel och har värk som en nittioåring, det känns inte bra och det vill jag göra något åt. Och så vill jag utöka odlandet och då behöver jag bli mycket starkare så jag orkar gräva som jag vill.

Erik målade halva lon i somras och jag kände mig halv p.g.a. låg energi.

Så nu ska jag försöka hitta de stackars muskler som borde finnas och odla massor. Ambitionen är att så något varje dag och än så länge har jag hållit det, då räknar jag in även att starta upp en bytta med groddar. Jag har beställt en hel massa frön och skriver oändliga listor med planer. Det är roligt denna säsong när allt fortfarande är möjligt och något ska man väl roa sig med i detta usla vinterväder, borde inte ens få kallas vinter så uselt det är. Vi fick en vit jul men mycket mer än så verkar inte bli, eller så kommer den kanske i mars…

Bilden ovan visar hur det ser ut i växthuset just nu och den visar också hur lite snö det är ute. Det jag sår nu i växthuset är sådant som tål att ligga i kall jord och som gror sen när det blir lagom varmt. Än så länge har det blivit spenat, sallad och lite morötter och jag tänker mig fylla på eftersom. På tur är kålväxter både för direktskörd av gröna blad och sånt som ska planteras ut för senare skörd. Inne har jag börjat så smått med de växter som behöver mest tid på sig och så blir det nog lite för direktskörd även inomhus, lite snabbväxande grönt kan ju vara kul. Kruktomater har jag visst petat ner några frön av, fast jag tidigare bestämt att jag inte har plats, får hitta på något där…:)

Ambitionen är också att komma igång med bloggandet igen, det är bra för mig att försöka samla mina tankar i skrift så de inte bara snurrar runt inuti huvudet. Så väl mött 2020, jag hoppas du blir bättre än föregående…

Livstecken och päronkaka

Har inte skrivit något sedan i mars, har varken haft lust eller ork. Mina hormoner tippade såklart över åt andra hållet och jag blev trött igen…börjat med medicin mot det och jag tror det går åt rätt håll men det tar ju sådan vansinnig tiiid. Erik och barnen åkte iväg några dagar och jag kraschlandade in i tröttheten och mest bara sover, orkar inte alls allt jag tänkt göra. Längtar efter dåligt väder så jag kan ligga inne och kura, men sen struntar jag i att det är sol och är inne ändå. Bakar päronkaka för att det luktar så gott och för att jag hade några päron liggande. Bestämmer mig för att skriva ett inlägg och dela receptet och bryr mig inte om att rapportera allt sedan mars, det är som det är och jag skriver när jag orkar. Men päronkakan är värd att prova 🙂

2 ägg

2,5 dl strösocker

1 tsk bakpulver

1 tsk mald ingefära

2 tsk stött kardemumma

2,5 dl vetemjöl

3 päron

Sätt ugnen på 200 grader, smält smöret och kläm fast ett bakplåtspapper i en springform. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vispa ägg och socker pösigt i en annan och blanda sedan ihop. Rör ner smöret. Skala och skiva päronen och lägg uppepå, strö över lite socker. Grädda kakan i ca 35-40 minuter och låt sedan svalna i formen.

Vinterodling

Jag fortsätter känna förbättring efter min behandling. I morse vaknade jag, kände jag hade sovit klart och klev upp. Klockan var tio i sex och jag inser att det är ju så det ska kännas på morgonen. ´Jag har sovit klart känslan´ har jag inte haft på många, långa år, förrän idag då. Så. Obeskrivligt. Skönt. Energin kanske inte sprudlar än, men den är definitivt på uppåtgående, utan att jag för den skull blir helt uppjagad. Och jag har sovit utan sömntablett i fem nätter!! Är det nu det händer?

Med denna nya energi är det lättare att få saker gjorda och det är framförallt roligare och experimentlusten bubblar. Vinterodling i växthuset får mig helt exalterad, det är så spännande och jag tänkte berätta lite vad som händer. Om jag tar det jobbigaste först så är det ju snön, det har kommit rätt mycket snö i mars.

Omväxlande rejält med snö och töväder…

…och plasten på sidan blir helt intryckt och det är bara att skotta.

På mitten av växthuset gick snön ända upp till taket, jag fick min träning den dagen, om jag säger så.


Vi har haft många soliga vårvinterdagar och det är lätt att bli inspirerad vid så vackert väder. Här sår barnen ärtskott och sen planterade vi ut några ynkliga, lusiga salladsplantor, på natten blev det tretton minus och jag trodde det var kört…

…men de lever fortfarande och har skjutit några nya skott. Ärtorna börjar gro nu och jag förstår ärligt talat inte hur det är möjligt. Men vilka möjligheter det finns att förlänga säsongen rejält. (ja som sagt, aningen exalterad:))

Jag blev lite galen när salladen överlevt den första kalla natten och började så hej vilt inne för att sätta ut tidigt, här är bondbönor som ser hur fina ut som helst. Jag bäddar om dem lite extra under natten med fiberduk och de verkar ju klara sig galant. Nu börjar jag snegla på kålplantorna och funderar på om jag skulle våga plantera ut dem, och eftersom det är kul med experiment så åker de förmodligen ut snart.

Eftersom det mesta i växthuset antingen är väldigt smått eller inte syns överhuvudtaget så blir de som besöker växthuset inte riktigt lika imponerade som jag är, jag kan ju förstå det, men själv tycker jag det är fantastiskt att det gror redan. Spenaten var först, den grodde redan i slutet av februari då vi hade en vecka med plusgrader, sen blev det tjugo grader kallt och jag trodde den skulle stryka med, men den klarade det och växer nu fint.

Här är röd trädgårdsmålla som jag sått i en kruka med bokashikompost.

Allt som går har jag sått i växthuset för att spara plats inne och få fina härdiga plantor. Jag har sått i små byttor som stått i växthuset helt utan skydd och det har varit omväxlande väldigt varmt och väldigt kallt. Nu börjar kålväxterna gro, här grönkål.

I fönstren inne fylls det på med plantor eftersom och det kommer förmodligen bli väldigt trångt innan allt kan sättas ut, men i och med växthuset kan jag också flytta ut lite eftersom och frigöra fönsterplats åt de plantor som behöver mer värme.

Tystnad

Det blev ju riktig vinter i år med

Insåg när jag loggade in för att skriva ett inlägg om vinterodling att jag hade ett påbörjat som jag aldrig fått ut. Kanhända det kommer två inlägg på raken nu då, men då får det vara så. Jag hade tänkt berätta hur jag mår efter min behandling, men förkylningsdimman tog över och jag glömde. Erik och barnen åkte norrut och jag stannade hemma själv och gick in i tystnaden. Efter flera sjukveckor samtidigt som Erik varit borta på kurs så slogs jag av hur tyst det är när man är ensam, ingen som pockar på ens uppmärksamhet, inga bråk att lösa och inget gnäll, bara tyst,tyst…Jag gillar att vara hemma med barnen men alltså sjukveckor suger energi, särskilt om man själv också är hängig. Att få vara förkyld och bara ligga ensam soffan är en underskattad lyx för en småbarnsförälder. Jag plöjde hela serien om städning med konmarie-metoden och blev faktiskt lite inspirerad att organisera och få lite ordning och få med mig resten av familjen, får se hur det går med det.

Nu börjar äntligen förkylningen släppa taget och jag känner också effekten av behandlingen, den värsta förlamande tröttheten är borta och sömnbehovet har minskat med uppskattningsvis två timmar. Magen är bättre och jag känner lite mer energi i kroppen, sen är jag fortfarande trött och seg vissa dagar, men om det beror på att behandlingen inte tog nog eller om jag bara är nedgången och har dålig kondition är ju svårt att säga. Men nu har jag ändå lite ork att jobba på det som jag kan påverka själv och som jag bara släppt tidigare. Jag tar det lite stegvis och försöker styra upp mitt liv igen. Känns som jag ganska länge bara försökt hålla mig flytande, men nu kan jag börja göra upp planer igen och hitta balans. Ska bara försöka öka lagom 🙂

Radioaktivitet

Så var jag behandlad, det tog ca fem minuter, vi pratade lite och så svalde jag två kapslar med radioaktivt jod, det kändes nästan snopet så fort det gick efter år av provtagningar och trötthet. Tanken är att det radioaktiva ska slå ut den del av sköldkörteln som jobbar för hårt. Jag fick inte vara nära barnen på en vecka och jag och Signe brukar sova tätt ihop så jag fick sova hos mamma den veckan, kändes väldigt ovant. Doktorn sa att förbättringen skulle vara diffus och komma succesivt, men redan efter fyra dagar tyckte jag att jag var mindre trött och nu efter två veckor konstaterar jag att sömnbehovet har kraftigt minskat. Däremot känner jag mig lite instabil (grinade just lite när jag läste en barnbok för barnen) men det är ju inte så konstigt, tar nog ett tag innan hormonerna balanserats. Det kan ju också slå över åt andra hållet så sköldkörtelhormonerna blir för låga, symptom på det…trötthet, känner att jag inte orkar mer av den varan men det är ju inget jag kan göra så mycket åt…

Försöker tänka hur jag ska bli så pigg som möjligt och vad jag kan göra själv. Tänker att jag ska skriva listor och planera in i minsta detalj och skippar det i samma andetag. Tänker istället på det jag skrev vid nyår om att göra det jag har lust till och det jag tycker är roligt. Fortfarande är det så att den lilla orken jag har försvinner i måsten och borden, så svårt att få till den balansen. Gör jag mer av det som jag tycker är roligt orkar jag ju mer av det andra också, men inte alltid så lätt att få till i vardagen. Denna vecka har jag varit ensam hemma med sjuka barn och det mest kreativa jag fått till är att gå ner till växthuset och tömma en hink bokashi, ja och så drog vi igång lite klädsömnad till barbiedockorna där kunde jag ju involvera barnen och Enny har fått prova symaskinen. Jaja, tålamod brukar jag ha gott om, men nu tryter det lite, ska se om jag kan hitta lite till :/.

Att göra planer

Trots att jag är så väldigt trött och vissa dagar knappt orkar ur sängen så kan jag ändå inte låta bli att göra planer. Har beställt massor av frön såklart och har storartade ideer om odlingen. Än så länge har jag lite svårt att ens komma ihåg att vattna det jag sått, men jag hoppas så mycket att min behandling ska jag hjälpa och att jag kommer sprudla av energi…

Så såg jag en hashtag som hette #makenine2019 och det går ut på att planera nio plagg att tillverka under året och jag kände att jag borde inte och jag skulle ju styras av lust i år, men tillslut hade jag ändå gjort två, en med stickat och en med sytt. Men måste poängtera, mest för mig själv att detta inte är något tvång som måste göras under året, utan sådant som jag skulle önska att jag fick till, allt med hänsyn till ork och lust förstås (och så lite för att det mesta är av material som jag redan köpt och sedan inte använt)

Syplaneringen är bara kläder till mig själv och åtta av nio har jag redan tyget hemma. Känner att jag har fortfarande svårt att komma igång att sy och dels är det energin som tryter och dels att det känns lite svårt att få till passformen, men jag hoppas att energin återvänder så jag kan ge mig på tyghögen (som förmodligen är så stor att jag kan få till nio plagg till…:))

Stickprojekten är lite mer blandat och inte bara till mig, några redan påbörjade och kanske något ufo (stickspråk för unfinished objekt) som legat länge. Än så länge går det bättre med stickning, den kräver inte så mycket tankeverksamhet och går bra att göra i soffan under lite slötittning på tv. Just nu på stickorna är en isländsk kofta till en syster och en poncho till Enny, och de där påbörjade ufona förstås, men de låtsas jag inte om än 🙂

Tanken är att när året är slut ska jag återkomma med en liknade bild med färdiga plagg, men det återstår att se hur det går med det…

Trött, tröttare, tröttast

Nytt år, nystart, känns bra. Vi hade ett långt jullov och jag har varit väldigt slö och nu känner jag mig tröttare än någonsinn… just det känns väl sådär, men lite svårt att sortera ut vad som är vad just nu. I alla fall har jag fått svar på det sista provet jag gjorde (tänk sprutan i den värsta mardröm, så stor var den jag både blundade och höll andan, sköterskan var tvungen att fråga om jag andades sen, men det gjorde inte särskilt ont, den var bara läskig att se), i alla fall var det helt igenom godartat så jag behöver inte operera. Så nu ska jag få behandling med radioaktivt jod, känns också lite läskigt, men tänk om jag får bli pigg och full av energi

Positivt är att odlingssuget drar, jag har släpat in en jordsäck och plockat fram lite frön. I växthuset har jag börjat petat ner lite smått, sådant som tål att ligga i kylan och gror sen när det blir lagom. Jag gör lite småsaker och det är kul. Annars målar jag och stickar och det är ungefär det jag orkar med.

Vi har ett stort renoveringsprojekt på gång i sommar också, fast jag vågar knappt tänka på det än. Men jag försöker rensa och gå igenom grejer och sorterar bort det vi inte behöver, så det blir lite enklare när den stora omförflyttningen ska ske. Vi ska riva upp andra halvan av nedervåningen, ner i trossbotten och göra nytt alltihop. Stora rummet nere där vi sover, lilla badrummet och hallen, det kommer bli kaos och jag gruvar mig. Men det blir skönt att få det gjort, snickaren kommer i september och då har vi (Erik) rivit bort det gamla. Vi tänkte försöka sova uppe under tiden och då behöver det rensas och städas rejält om vi ska rymmas, så det har jag börjat med, även om det går mycket långsamt.

Nytt år igen

Tänkte försöka sammanfatta året som gått och när jag läser förra årets nyårsinlägg kan jag konstatera att detta år inte riktigt blev som jag önskat. Kroppen har inte riktigt orkat som jag vill och jag har trott att det var stress och utmattning, men nu verkar det som att det faktiskt är något fysiskt fel också. Har inte fått svar på alla prover men läkarna tror att min sköldkörtel jobbar för hårt. Men trots detta mår jag bättre än i höstas, medicinen hjälper mot ångesten och jag har haft lite mer energi och gjort roliga saker som jag inte orkat med tidigare och det känns hoppfullt.

Det mest positiva under året som gått är helt klart växthuset, som är den enda av mina drömmar som blivit av, men å andra sidan något jag drömt om länge och vilket resultat det blev. Jag skördar fortfarande lite gröna blad och nu strax efter nyår tänkte jag börja om med att så, ja jag petade faktiskt ner lite spenatfrön där ute häromdagen, men innesådden börjar jag med efter helgerna.

Blandade gröna blad från växthuset.

Annars inför 2019 så drömmer jag bara om att få må bra, jag är trött på att vara trött. Jag tänker att jag ska göra mer saker som jag har lust till och skippa kraven och måstena som egentligen bara finns i mitt huvud. Jag tänker ha som motto att göra det roliga först och ha så lite måsten som möjligt (känns lite svårt för jag är ju egentligen en ”duktig flicka”, men övning ger färdighet).

De mest gillade bilderna från instagram visar tydligt vad som är viktigt för mig, familjen, naturen och odlingen. Det var nästan slående att se den sammanställningen men om jag lägger till hantverk och skapande på den listan så vet jag vad jag ska lägga fokus på och vad som får mig att må bra. Vara ute så mycket som möjligt, göra saker med barnen, odla och hantverka så mycket jag har lust med, det ska jag sträva mot 2019.


Gott nytt år

Julhälsning 2018

Här kommer en liten julhälsning från oss. Eftersom jag varit rätt trött så har jag försökt hålla julförberedelserna på en rimlig nivå, det blir jul ändå fick jag höra (tack Madde). Så jag har valt de viktigaste och de som ger mest julkänsla och pga detta så skriver jag heller inte så mycket, men några bilder tänkte jag bjuda på.

Bakat pepparkakor har vi gjort.
Och ett pepparkakshus, det var mycket prat om att äta det..
…men vi lyckades få till ett till slut, och det är ingen som knaprat på det än i alla fall.
Jag och flickorna har plockat gran, det får inte Erik göra för då skulle han ta motorsågen och julgranen ska fällas med handsåg, vissa saker är jag noga med. Skrattade högt när jag hörde mig själv som barn när Enny började klaga på granens utseende, vi har en del historier från när vi barn var ute med pappa i skogen för att leta gran…
…vi hittade en jättefin gran (även om Enny hävdade att också den var för liten) och Erik fick äran att hålla den… (han verkar förvånad att han fick ett uppdrag)
…medans jag skruvar fast den. Tänker varje år att jag ska skaffa en bättre julgransfot men kommer alltid på det för sent. I år hade jag svårt att hitta den så var rädd att jag slängt den för att tvinga mig att köpa en ny, som tur var hittade jag den tillslut så den får hänga med i år med.
Barnen har klätt den…
…ja, jag hjälpte nog också till. En del verkar ha lite problem med hur granen ska stylas men vi har inga sådana problem, more is more kör vi och ju mer pynt ju bättre, målet är Musses julaftonsgran. I år har vi finaste granen ever…
…och jag samlar familjen för en familjebild framför granen.

God jul önskar trollen i Trollsäter

« Äldre inlägg

© 2020 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑