bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Månad: februari 2019

Radioaktivitet

Så var jag behandlad, det tog ca fem minuter, vi pratade lite och så svalde jag två kapslar med radioaktivt jod, det kändes nästan snopet så fort det gick efter år av provtagningar och trötthet. Tanken är att det radioaktiva ska slå ut den del av sköldkörteln som jobbar för hårt. Jag fick inte vara nära barnen på en vecka och jag och Signe brukar sova tätt ihop så jag fick sova hos mamma den veckan, kändes väldigt ovant. Doktorn sa att förbättringen skulle vara diffus och komma succesivt, men redan efter fyra dagar tyckte jag att jag var mindre trött och nu efter två veckor konstaterar jag att sömnbehovet har kraftigt minskat. Däremot känner jag mig lite instabil (grinade just lite när jag läste en barnbok för barnen) men det är ju inte så konstigt, tar nog ett tag innan hormonerna balanserats. Det kan ju också slå över åt andra hållet så sköldkörtelhormonerna blir för låga, symptom på det…trötthet, känner att jag inte orkar mer av den varan men det är ju inget jag kan göra så mycket åt…

Försöker tänka hur jag ska bli så pigg som möjligt och vad jag kan göra själv. Tänker att jag ska skriva listor och planera in i minsta detalj och skippar det i samma andetag. Tänker istället på det jag skrev vid nyår om att göra det jag har lust till och det jag tycker är roligt. Fortfarande är det så att den lilla orken jag har försvinner i måsten och borden, så svårt att få till den balansen. Gör jag mer av det som jag tycker är roligt orkar jag ju mer av det andra också, men inte alltid så lätt att få till i vardagen. Denna vecka har jag varit ensam hemma med sjuka barn och det mest kreativa jag fått till är att gå ner till växthuset och tömma en hink bokashi, ja och så drog vi igång lite klädsömnad till barbiedockorna där kunde jag ju involvera barnen och Enny har fått prova symaskinen. Jaja, tålamod brukar jag ha gott om, men nu tryter det lite, ska se om jag kan hitta lite till :/.

Att göra planer

Trots att jag är så väldigt trött och vissa dagar knappt orkar ur sängen så kan jag ändå inte låta bli att göra planer. Har beställt massor av frön såklart och har storartade ideer om odlingen. Än så länge har jag lite svårt att ens komma ihåg att vattna det jag sått, men jag hoppas så mycket att min behandling ska jag hjälpa och att jag kommer sprudla av energi…

Så såg jag en hashtag som hette #makenine2019 och det går ut på att planera nio plagg att tillverka under året och jag kände att jag borde inte och jag skulle ju styras av lust i år, men tillslut hade jag ändå gjort två, en med stickat och en med sytt. Men måste poängtera, mest för mig själv att detta inte är något tvång som måste göras under året, utan sådant som jag skulle önska att jag fick till, allt med hänsyn till ork och lust förstås (och så lite för att det mesta är av material som jag redan köpt och sedan inte använt)

Syplaneringen är bara kläder till mig själv och åtta av nio har jag redan tyget hemma. Känner att jag har fortfarande svårt att komma igång att sy och dels är det energin som tryter och dels att det känns lite svårt att få till passformen, men jag hoppas att energin återvänder så jag kan ge mig på tyghögen (som förmodligen är så stor att jag kan få till nio plagg till…:))

Stickprojekten är lite mer blandat och inte bara till mig, några redan påbörjade och kanske något ufo (stickspråk för unfinished objekt) som legat länge. Än så länge går det bättre med stickning, den kräver inte så mycket tankeverksamhet och går bra att göra i soffan under lite slötittning på tv. Just nu på stickorna är en isländsk kofta till en syster och en poncho till Enny, och de där påbörjade ufona förstås, men de låtsas jag inte om än 🙂

Tanken är att när året är slut ska jag återkomma med en liknade bild med färdiga plagg, men det återstår att se hur det går med det…

© 2019 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑