bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Månad: augusti 2018

Växthuset

Jag har inte riktigt följt min ambition med ett odlingsinlägg i månaden, sommaren har varit varm och det har varit fullt upp och nu känner jag mig lite slutkörd och kraschad. Doktorn har ordinerat medicin och jag själv ordinerar mig vila och allt som får mig att må bra. Orsakerna är tusen och en och jag har slarvat med återhämtningen. Jag skippar min lilla plan och bloggar när jag känner för det. Och nu vill jag gärna visa lite bilder från växthuset, som är ett av de ställen där jag blir glad. Välkommen in i djungeln…

…när man står i ingången och tittar in ser man  fyra rader med tomater……hela familjen är galna i tomater och vi frossar, barnen har hittat sina favoriter och jag försöker smuggla undan lite att stoppa i frysen, jag vill gärna vara helt självförsörjande på tomater, men tror inte jag kommer att lyckas med det i år, men varje förpackning i frysen är ju en mindre vi behöver köpa.

Sådana här bilder gör mig glad och jag känner mig rik när jag får skörda.

Bakom tomaterna, kanske lite trängda, växer en rad med paprika och det är oerhört lyxigt att äta egenskördad paprika och så gott.

I vänstra kanten finns en bädd fylld med gurka och aubergine, kanhända jag satt lite tätt…

…men vi skördar slanggurka……och vit minigurka i mängd och jag har fått dela med mig av gurkan för vi har inte klarat av att äta allt själva.

Aubergine var det jag kunde börja skörda först, då jag gullat med plantorna redan i krukorna. Vi har ätit flera kilo men inte tröttnat ännu. Där märker jag också den oerhörda skillnaden med att odla i växthus mot ute, fast just denna sommar hade det säkert funkat ute också.

På högra kanten är en rad med meloner och det har gått lite sådär, men jag fick ner dem i jorden väldigt sent.

Min stolheten vattenmelonen, ramlade tyvärr ner när snöret jag bundit upp den med gick av. Den ligger inne på bänken nu och jag hoppas den ska eftermogna, men misstänker att det inte blir så.

Så är det en del småmeloner på gång som jag hoppas vi ska hinna smaka, den här är en mini som heter mangomelon.

Det här vet jag inte riktigt vad det är, men det är ganska coolt när det hänger meloner på tillväxt.

I kanterna står krukor med chili, den här gula heter ‘hot lemon’ och den skördade jag 1,2 kilo av häromveckan, blev lite matt när jag tänkte på att ta rätt på allt det, men som tur var fanns folk som ville ha så jag behövde inte ta rätt på allt själv. Ett halvt kilo har jag använt och det är ju mycket nog.

Den röda är en mild chili som blir jättegod syrad chilisås, den har jag redan gjort två laddningar av men det ser ut att bli mer.

Så ser det ut nu i slutet av sommaren och tanken var att successivt byta ut de värmekrävande växterna mot mer tåliga växter som klarar kyla, men nu får jag också vara försiktig med mig själv och se vad jag orkar. Jag har en del småplantor på gång så lite experiment blir det nog.

 

Ö-liv

Vi tog lite semester och tillbringade några av de varmaste dagarna på en ö, i en stuga från 40-talet och där tiden i princip stått stilla sedan dess. Ingen el, inget rinnande vatten, utedass och urladdad telefon och livet saktar ner till ett makligt tempo utan tidsuppfattning. Enkel matlagning på gasolspis och handdisk i balja och i det enkla finner jag lugn.

Vi får besök och sitter och pratar, äter sockerkaka och dricker kaffe. Barnen leker med kusiner eller själva. Det är varmt ,men blåser skönt eftersom det är en ö, sjöutsikt åt alla håll.

Jag badar med barnen och vattnet är så ljummet så man aldrig blir kall, sitter en evighet i vattnet och plockar sten och barnen kladdar med blålera och vatten,  somnar på soffan sen.

 

Enny får paddla kanot för första gången och tycker det är mysigt. De matar änder och glömmer helt det där med att titta på film, vi spelar spel istället och de somnar tillslut helt uttröttade…

…i sovrummet där morgonrockarna från deras farfars farfar och farfars farmor fortfarande hänger kvar, de som en gång byggde stugan och hon som är namne med vår äldsta dotter.

Vaknar i en annan tid…

… och springer på bara fötter till utedasset med blå innerväggar och låter dörren vara öppen för morgonbrisen.

Vi sitter ute på kvällen, det blåser fortfarande men inte ens Erik fryser, tar ett nakenbad i skymningen och tvättar håret i brunt insjövatten, minns inte ens när jag duschade sist.

 

Sitter ensam kvar ute och ser månen gå upp, önskar vi hade kunnat stanna längre.

© 2018 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑