bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Hantverkat i januari

Jag hade tänkt att jag skulle göra ett inlägg per månad på vad jag hantverkat så att jag kommer ihåg vad jag gjort, man glömmer fort även på det området och ser lätt bara det som inte är klart. Nu är snart februari slut men vi har fortsatt på sjukdomstemat och jag har verkligen inte orkat sitta vid datorn, men jag tänkte knåpa ihop januaris inlägg iallafall. Eftersom jag drabbades av någon konstig influensa så orkade jag inte så mycket mer än att sitta i soffan och sticka, så det blev mycket av den varan. Jag har varit lätt manisk på stumpor och har fått ihop fyra par (ska man vara petig var ett par påbörjade…)

Två par racerstickade jag på en vecka, blev en present till syster som fyllt år…

…restgarnet räckte till Enny och så avslutade jag ett par till Erik också.

Jag stickade också färdigt mina yllemamelucker, de började jag på redan i höstas men det var tunna stickor så de tog ett tag.  De värmer skönt och jag är bra sugen på att göra ett par hellånga randiga, jag har garn som räcker men de tunna stickorna avskräcker lite, tar väl en evighet…

Lite symaskinstid fick jag också till och Enny fick både tröja och tights och de hade hon varje dag tills jag fick tvinga dem av henne för att tvätta. Mössan är Signes med ‘favvojitfäjjen josa’.

Jag har till och med själv fått ett plagg. Jag har tänkt att jag ska sy kläder till mig själv men har lite svårt att komma igång, men nu har jag fått ihop mitt första plagg som blev en t-shirt i randig plysch.

Och mest otroligt av allt så har jag suttit lite i vävstolen och solvat, tänker inte ens tala om när jag påbörjade denna väv men det ska bli några löpare av lite restgarn som jag hade. Det var januaris alster och det känns som jag varit ganska produktivt trots massa sjukdom.

före och efter kök – del två

Det tar sin lilla tid men nu ska jag äntligen försöka knyta ihop påsen om köksrenoveringen. Har du missat första delen så finns den här

Först en sneakpeak på den färdiga murkåpan när den håller på att torka. Otroligt vacker som den är, men lite mer lättskött vitmålad. Vi har ingen fläkt i kåpan utan kör på självdrag som förr, därav kedjan, det funkar förvånansvärt bra särskilt vintertid, så bra att vi måste komma ihåg att stänga ventilen när det är kallt.

Ett riktigt skafferi som man kan gå in ville jag ha. När vi gjorde iordning framsidan satte vi in ventiler så det skulle hållas svalt och sen målade jag pärlspont och hyllor med linoljefärg tills armen värkte. Vi lade ner otroligt mycket energi på skafferiet och nog var det några som skakade på huvudet åt det, men jag blir glad varje gång jag går in där……särskilt när det är nystädat.

Vårt renoverande tog sin lilla tid då det också skulle födas barn mitt i allt, men jag hittade några bilder från mitten på juni och blir ganska imponerad. Signe är två och en halv månad, vi har pärlspont på väggarna, kyl och frys på plats…

…vi har kaklat…

…och jag har målat alla luckor och kökssnickaren har varit och monterat dem, dessutom har vi haft snickare ute på lon som lyft det huset, fixat grunden och byggt en hel vägg med maken som hantlangat det han hunnit???! Jag fattar fortfarande inte hur vi grejade det och jag ska nog aldrig mer klaga på att det inte händer något här.

Alla lister runt dörrarna skulle målas och det kändes som en drygt jobb då det var mycket som skulle maskeras först, men mannen och stora tjejen åkte bort några dagar i slutet på sommaren och jag jobbade järnet. Sen tog det en evinnerlig tid att måla färdigt väggarna och få dit alla lister, men det är nog förståeligt, vi var trötta och sen kan det också vara så att vi drog igång något nytt jätteprojekt…men det får jag ta en annan gång (och det lär dröja för det är långt ifrån färdigt). Men köket blev färdigt tillslut och slutresultatet blev såhär…

Skafferidörren skymtas där närmast fönstret…

…kyl och frys är inbyggda i det motsatta hörnet…

…vedspis och murkåpa pryder sin plats…

…och på andra sidan, diskbänken. Den gröna färgen har jag blandat själv och vi trivs mycket bra med den. Vi har försökt välja rejäla material som ska hålla i längden för vi har inte lust att göra om köket igen, möjligen måla lite…

Lugnet efter stormen

Vi har haft tidernas snöstorm här och ganska kaotiskt. Vi har klarat oss bra, strömavbrott ett tag och Erik har tillbringat väl många timmar i traktorn och så klart var vi insnöade ett tag, men vi har kurat inne och det har inte gått någon nöd på oss. Idag lyste solen och vi var tvungna att ta oss ut och kolla in all snö. Utsikten är strålande som alltid, den tröttnar jag nog aldrig på.

Vi tar oss fortfarande fram till huset……även om jag fick skotta lite inne i farstun också.Enny har kul i snön.Himla praktiskt när det bara är att sträcka ut tungan när man är sugen på lite snö.Erik ville så gärna hoppa i snön och se hur djupt han kunde komma……han blev nöjd med resultatet till slut.Snökanten nedanför huset är maffig……minst sagt.Solglasögonen fick komma fram, premiär, nu ser jag fram emot vårvintern. Inte vår postlåda, men bevis på att det blåste kraftigt.Som vanligt är det absolut värst på andra sidan sjön i byn där jag är född……och jag var tvungen att kolla så att mamma tagit sig ut. Nu verkar det vara lugnt med snö veckan som kommer i alla fall 🙂

Odling – januari

Ett litet inlägg om odling i januari, eller ja det blir nog inte så litet som jag trodde. Zon fem i den här tiden tänkte jag att det inte fanns så mycket att skriva om, men kanhända jag hade fel. Trots att det mesta går lite trögt just nu, vi har varit småhängiga i flera veckor och energinivån är låg, och trots att snön ligger djup så är jag galet inspirerad på odling. Det kommer en fortsättning på köksrenoveringen också, hav förtröstan, men nu nördar jag ner mig det som växer. Jag läser bloggar och böcker, lyssnar på pod och kollar klipp på Youtube, allt om odling och så planerar jag och beställer frön. Det är roligt att tänka på sommaren mitt i vintern för då finns inga begränsningar, och jag kommer orka allt. Och jag låter mig hållas för en del av nöjet är ju att fantisera och planera och tids nog kommer verkligheten ikapp och det visar sig vad man verkligen hinner med. 

Tänkte ta en bild i månaden på trädgårdslandet, och januaris bild visar såklart massor av snö och mer kommer, de hotar med 50 cm till  kommande dygn, men jag klagar inte, jag gillar riktig vinter och tar hundra gånger hellre det här än is och slask (det vi kallar stockholmsvinter).

Alla mina odlingsgurus använder bokashi, som är ett sätt att ta hand om sin kompost, och nu har jag också börjat med det. Med hjälp av bakterier syrar man sitt kompostmaterial och sen när det kommer i kontakt med jorden så bryts det ner snabbt och blir finfin jord, så till sommaren ska det bli spännande att få gräva ner sådant i mina odlingslådor. Så länge fantiserar jag om vinterodling i farstun och knarkar youtubeklipp om det. Det får bli uppdatering om hur det går senare.

Från i somras hade jag kvar två nakenfröpumpor och här sprättar jag upp en. Jag älskar pumpa som kan ligga som den är i rumstemperatur i flera månader, just den här har frön utan skal, alltså såna gröna pumpakärnor som man köper. Tyvärr är fruktköttet ingen höjdare och särskilt när den legat ett tag, kokade soppa som faktiskt inte gick att äta, surt. Inte var det särskilt mycket frön i den heller, så jag tänkte att nu skippar jag nakenfröpumpan och satsar på någon med godare kött, men så gjorde jag fröknäcke på de stackars frön som blivit…det var ju såklart jättegott så nu måste jag nog fortsätta odla den ändå.  Får se till att skaffa höns så kan de få picka i sig fruktköttet så jag slipper slänga och så ha en godare pumpa till min soppa, får nog utöka så jag får plats…

Något mer jag gör nu i januari är att grodda, det känns som den ultimata odlingen för den otålige och ger dessutom massa nyttigheter mitt i vintern när det inte finns så mycket färskt. Barnens favorit är mungbönor så det blir det mycket, lägg i vatten över natten och så grodda i tre fyra dagar och sen är det klart. Jag har en groddningsburk men det går lika bra med en glasburk med nät över. Linsgroddar (bilden)är också en favorit och så klassikern alfalfa. Sen testar jag lite, provar ärtor just nu men de har jag inte hunnit smaka ännu, de ska visst vara knapriga. Något annat som är  kul är att odla mikroskott, flera sorter går att odla direkt på hushållspapper och här sår Signe chiafrön, perfekt för barnen utan jord när man håller på inomhus, krasse har vi också sått, den är snabb och gror på några dagar, chiafröna tar längre tid kanske på två veckor har man små skott att klippa över en macka eller sallad.

Fröna hålls fuktiga och det behövs mer vatten än man kan tro, jag använder ett fat med kant så man kan ösa på lite. Chiafröna blir geleiga men bara de har vatten gror de på någon vecka. Så här ser det ut på diskbänken just nu, krassen går snart att klippa medan chiafröna inte börjat gro ännu. I groddburken ligger gröna ärtor och alfalfa och i silen bovete som groddat i ett par dagar och om nu ligger i ett fröbröd som blir spännande att smaka sedan, hoppas det är värt ansträngningen. Men jag har sått lite grann i jord också. Ska man hålla på med små plantor den här tiden så behövs belysning och jag  hade tänkt att ha en hel salladsbar under lampan nu när jag ändå skulle ha den igång, men jag har helt enkelt inte orkat, det får bli i februari. Men de små som har tittat upp är två sorters chili, basilika och några kruktomater för inomhusodling, ifjol skördade jag de första tomaterna i början av juni och det var lyx. Sådde fyra frön och fyra grodde, trots att de var lite gamla, man får beundra växtkraften. Ja lite sådant är det ju sysslar med, medan det kräksnöar ute.

Ha en fin dag

före och efter kök del 1

Så har jag kommit till det stora inlägget om köksrenoveringen, och jag delar in även det här inlägget på två delar för jag har så hemskt mycket bilder. Köket tänker jag som hjärtat i huset (mannen kan möjligen protestera här och tycka att det är pannrummet, men nu är det ju min blogg så jag bestämmer ;)) Köket är navet och det rum som jag tillbringar mest tid i.  Under lång, lång tid var det misär och det såg värre och värre ut ju mer vi var och rev i. Tiden det tog tills det vände och började bli bättre var fruktansvärt lång och under år sög det energi och kändes som ett oöverstigligt projekt. Men vi tog oss i hamn tillslut och nu är köket ett hemtrevligt rum som vi trivs i. Resan börjar med några bilder på hur det såg ut innan vi började.

Köket var gammalt och slitet med skåp från 60-70-talet. Bänkytan var minimal och vi skissade och funderade länge på hur vi skulle vilja ha det istället. Inuti diskbänken fick vi lappa och laga så att inte råttorna skulle ta sig in. Jalusiluckorna gillade vi och det var länge planen att de skulle återanvändas, men tillslut blev det inte så.

Hörnet mot söder, det ena fönstret är redan bytt och hur länge vi hade timmerstommen framme där vågar jag inte ens räkna ut. Vi har inte orkat fixa till något provisoriskt innan vi ska göra det ordentligt utan då får det vara som det är. Det andra fönstret är senare utbytt mot två och det är ljust och härligt när solen lyser in.

Hörnet mot kammaren där vi efter mycket funderande bestämde oss för att sätta diskbänken. Vi ville verkligen ha mer ytor att jobba på och att man ska kunna vara fler i köket utan att trampa på varandra så vi behövde utöka.

Något av det första vi gjorde var att riva bort plastmattorna, eller jag tror snarare att jag passade på att göra det när Erik var borta (tror att jag hade bett om lov innan). Förhoppningen var att hitta ett fint skurgolv under, jag hittade spår av andra golv…

…men tyvärr var trägolvet underst inte så vackert, lappat och lagat och med färgfläckar och en miljon små hål efter masoniten som var spikad uppepå. Men klinkerplattorna var fina efter rengöring och de har vi återanvänt. Golvkallt blev det också när jag tagit bort lagren som låg där. Golvet gjorde vi iordning i samband med källaren och värmesystemet och det har jag beskrivit i tidigare inlägg här och här

Vad vi däremot hittade var ett gammalt handhyvlat tak. Inspirerade av våra grannar bestämde vi oss sent en kväll, när vi egentligen skulle gå och lägga oss, för att ta upp ett hål och kolla.  Jag sitter uppe på kylskåpet i morgonrock och går loss med kofoten och förstå exstasen när det faktiskt finns ett tak därunder.  Vi visste ju inget om skick eller om det ens var hela taket men det skulle ju bara fram.

När vi hade avslutat framsidan som jag skrev om tidigare här hade vi lite energi kvar (tack vare att vi haft snickarhjälp) frågan var ju åka på semester eller riva tak…det blev rivningen som vann.

Först tog vi bort trätaket som förra ägaren satt upp, kändes lite jobbigt för det var relativt nytt men vi skulle ändra på skåpinredning så det passade inte och så ville vi ju ha fram det gamla.

Sen åkte masonittaket också och en avslöjande bild visar att vi har kvar ställningen på utsidan, den var nog inte riktigt avslutad ändå, vi håller förmodligen på att fixa farstun och måla utsidan samtidigt med takrivningen. Det där med att avsluta ett projekt innan man ger sig på nästa verkar inte riktigt vara vår grej. Det kan ju också påverka att jag var gravid igen och vi ville komma en bit på köket innan barn nr 2 skulle anlända…

Det gamla taket som vi tillslut fick fram var täckt av tidningspapper och gammal limfärg, google vår vän, sa att det kunde tvättas ner med tapetklister, och visst gick det men det var ett fruktansvärt kladdigt göra, som tur var fick vi lite hjälp då jag mådde illa och var trött och jobba i taket inte är favoritställningen direkt. Ursäkta suddig bild men det var den enda jag hade på detta roliga arbete (not). Vi fick faktiskt taket helt trärent tillslut och det var väldigt vackert så och vi funderade länge om vi verkligen skulle måla det…

…men tillslut bestämde vi oss ändå för att måla det vitt då träet var ganska mörkt och vi ville ha ljust i köket. Vi valde matt linoljefärg som Erik fick förtroende att måla i fyra varv.

Under hösten avslutade vi framsidan och farstun och började regla i köket och dra elslangar. Vi var också hos köksspecialisten och beställde kök, stommar, skåpluckor, bänkskivor och sådant. Här runt jul har vi börjat sätta upp pärlsponten och man har något lugnt att vila ögonen på efter allt kaos.

Mer pärlspont kommer upp och det börjar kännas ljust i köket, trots att den bara är målad ett varv. I hörnet tänkte vi bygga in kyl och frys.

Jag ville ha en murad spiskåpa, och det hade tydligen muraren sett på mig redan första gången han var och jobbade hos oss.  Det var också lite hans specialitet att bygga och nu var det dags. En tuff vecka blev det, murare med hantlangare måndag till onsdag (och det blir smutsigt när de håller på) och kökssnickaren skulle komma med stommarna på fredagen, inget kök och gravid i åttonde månaden, pjhu, ibland blir det mycket på samma gång.

Men vi klarade det också och det var spännande att se murkåpan ta form.

Och på fredagen kom skåpstommar och bänkskivor…

…och, oh joy, diskmaskinen på plats. Stommarna skulle målas inuti  och egentligen betror jag ingen annan med linojefärgen men denna gång var det fysiskt omöjligt för mig att krypa in i skåpen och måla och jag hade både maken och svärmor till hjälp. Vi hann hämta hem dörrarna och jag provmålade och bestämde färg men sen blev det en liten paus för barnafödande och det tog tre år till innan sista listen kom på plats. Men det får jag ta i nästa inlägg för det här är alldeles tillräckligt långt, och så måste jag städa köket för att kunna ta fina bilder på hur det blev tillslut.

Nytt år nya möjligheter

Jag brukar inte sammanfatta året som gått på något särskilt vis och jag brukar heller inte ge några nyårslöften, men nu tänkte jag försöka skriva ner några tankar om året som gått och lite drömmar om året som kommer.

Mest gillade bilderna på instagram blir en ganska bra sammanfattning av det positiva; barnen, stickat, födelsedagar och nytt tak på huset. Men annars har 2017 varit ett ganska jobbigt år där döden har tagit mycket plats. Under året har jag mist fem äldre släktingar, två farbröder, gammelmoster, mormor och morbror. Minnen av andra som gått bort tidigare blandas med ny sorg och kroppen reagerar konstigt. Jag får panikågest och svårt att sova och det ger ännu mer konstiga reaktioner, men jag försöker lära mig hantera det och det går bättre och bättre.

Under våren fick vi de sista listerna på plats i köket och vilken skön känsla att känna sig helt klar med det rummet i alla fall. Under sommaren bytte vi taket på huset och det tog mer energi än jag väntat mig,  drygt tre veckor,  men sedan var vi ganska så trötta och slitna. Vi isolerade taket också och det känns bra nu när det är vinter igen.

I trädgården planterade vi nya äppelträd istället för dem som dött och satte hallon och havtorn och så utökade jag trädgårdslandet lite, det måste till lite utökning varje år. Och så kämpade vi på med några stenmurar som jag haft i huvudet några år, blev inte alls klara så det får vi fortsätta med.

Det största förändringen är att jag blivit lite mer offentlig, lagt ut mycket bilder på instagram och så startat den här bloggen, det är roligt men fortfarande lite läskigt.

Så här såg vi ut för femton år sedan, fortfarande unga och oförstörda. Bröllopsdag firar vi imorgon

Drömmar om året som kommer. Vi har faktiskt bokat snickaren någon vecka, men det blir på lon vi jobbar.  Vi orkar inte längre med husrenovering varje sommar, det får bli varannan även om jag faktiskt börjar vara sugen att bli klar med huset. Men vi blir ändå inte sysslolösa, finns många påbörjade projekt som vi kan jobba med, tre rum på övervåningen och så lite pyssel med lister och målning på farstun. På lon blir det att jobba vidare med grunden och så hoppas jag vi orkar måla den, i alla fall en eller två sidor. Jag vill också bygga det där hönshuset och skaffa hönorna jag längtat efter så länge.

Odlingen kan alltid utökas lite och just nu fantiserar jag om att köpa en odlingstunnel. Vill egentligen bygga ett permanent växthus men inser att det inte kommer bli än, men en tunnel skulle vi ju kunna börja med så jag kan få utrymme med alla de tomater jag vill ha. Plantera blåbär har jag också tänkt.

Något som legat i träda länge och som jag verkligen skulle vilja komma igång med igen är vävningen, det har jag sagt flera år men nu var det ju drömma jag skulle. Något som ligger lite närmare och som jag ändå börjat med är att sy kläder. Har sytt lite år barnen men nu vill jag också komma igång till mig själv.

Annars önskar jag bara att må bra, sova mycket, promenera mycket, skratta mycket och en sommar full av energi till olika projekt, det har varit slitsamt länge så det skulle sitta fint. Och så hoppas jag det blir lika mycket snö nästa vinter som denna 🙂

Julaftonsväder som det här är vi inte bortskämda med…

Barnen försöker ta sig fram i nysnön…

Vår plats på jorden i blått skymningsljus…

Utsikten idag…

 

 

 

 

Julhälsning

De senaste åren, ja egentligen sedan i flyttade till huset, så har jag blivit väldigt slö på att skicka julkort, men nu har jag ju en blogg så jag gör en julhälsning här istället och här är några decemberbilder från oss.December har bjudit på omväxlande väder, men ovanligt mycket snö faktiskt och en hel del fina dagar med stålande sol från blå himmel och en massa snö i träden, bedövande vackert.

Huset gör sig bra även vinterskrud och vi försöker ta vara på ljuset de dagar det är fint.

Åka bob är populäraste vinterleken och Signe skrattar högt när det går fort, helst vill hon styra själv också men det får hon inte när mamman åker med…

Enny har spelat fiol under terminen och de hade en liten spelning för att visa vad de lärt sig, jag blev nästan tårögd så fin hon var.

Julgran har vi skaffat, behövde inte gå så långt, fördelen med att nästan bo i skogen.  Klätt den har vi också gjort och det blir ingen sparsmakad designgran här inte. Vi hänger upp allt vi hittar och jag tänker varje år att jag måste nog skaffa lite mer pomler, det gör jag också, heja loppis, mannen skakar på huvudet och tycker det räcker, men barnen och jag är överens om att det inte kan bli för mycket pynt.Vi har bakat mängder av pepparkakor (och annat). Och så har vi haft sjuårskalas, det går ju inte att strunta i bara för att det är nära jul. Erik har fixat skinkan. Jag har fått berättat för mig att min farfar alltid var sugen på en skinkmacka så här dan före dan men farmor som var rädd att det inte skulle räcka sa att ‘de skinkes int na’ , jag tror att Erik är lite mer medgörlig även om han brukar säga samma bara för att, men jag hade nog tänkt mig avsluta kvällen med en skinkmacka.

 

God Jul önskar vi från lill-Klocke

Det stora julbaket

Idag har jag bakat mest hela dagen och jag har trakasserat mina följare på instagram med bilder (följ mig gärna där på ‘handmadebymiriam’). Eftersom jag fått frågor om recepten (jaja, en fråga) så har jag satt ihop ett litet receptinlägg.

Först bakade jag saffransbullar med fyllning av mandelmassa och ja den hade jag också gjort själv, men det är så löjligt enkelt och blir så mycket godare. Hälften vardera av mandel och strösocker, blötlägg oskalade mandlar över natten, häll av vattnet och mixa med sockret till bra konsistens, klart. Håller bra i kylskåpet. Degen till bullarna tog jag från bloggen Fredriks fika , där finns för övrigt massa gott, fyllningen hittade jag på själv.

Saffransbullar

5 dl mjölk

50 g jäst

1 g saffran

1 dl socker

0,5 tsk salt

13 dl vetemjöl

150 g rumsvarmt smör

Fyllning:

150 g mandelmassa

75 g smör

0,5 tsk vaniljpulver

Pensling:

1 ägg

pärlsocker

Värm mjölken till 37 grader. Smula jästen i en bunke och häll över mjölken. Mortla saffran med lite av sockret och blanda i saffran, socker och salt i degvätskan. Häll i mjölet och smöret och kör i degmaskin i fem minuter. Låt jäsa i en halvtimme och gör under tiden fyllningen. Min hemmagjorda mandelmassa var ganska lös så det gick att bara mosa ihop med smöret, använder man köpt kan jag tänka mig att det är enklare att grovriva den först. Kavla ut degen och gör valfri form på bullarna, jag skar remsor och snurrade ihop, det blev 24 jättebullar, nästa gång gör jag fler så det blir mer lagom storlek. Lägg bullarna på en plåt och låt jäsa 30 minuter, sätt ugnen på 225 grader. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö på pärlsocker, grädda i 8-10 minuter och låt sen svalna på galler.

 

Jag har också gjort en busenkel chokladfudge där samme Fredrik är upphovsman till receptet, klicka på bilden så hittar du det.

Rullrån har jag också gjort, det hör till, klicka på bilden för att komma till receptet.

Och så fudge brownies, den ultimata chokladdrömmen, de gör jag varje jul. Klicka på bilden för recept. Det var första året som jag hade kakao nibs på för jag råkade ha hemma, funkar lika bra utan. Jag tycker detta är mer godis i kaka och brukar skära ganska små bitar, ca 45 och så förvarar jag dem i frysen, helst lite gömda de är farligt goda.

Före och efter – kammare

Efter den jobbiga sommaren som jag skrev om i förra inlägget var vi rätt trötta och ville inte alls tänka på renovering. Men sådär efter jul började jag kvickna till lite och tänkte att vi kanske skulle ta tag i kammaren, rummet innanför köket. Där var ju ändå halvrivet och vi hade nytt golv så det borde ju inte vara så mycket jobb (jo tjena…). Så vi tog oss an det rummet om än i väldigt långsamt tempo. Det blir många bilder i detta inlägg, först fyra bilder på hur rummet såg ut i början, förutom att vi hunnit byta ett fönster. När vi köpte huset undrade min pappa om vi verkligen skulle flytta in med heltäckningsmattor och allt, men vi var väldigt bestämda att vi skulle flytta in direkt. Nu var det ju bara ett rum som hade heltäckningsmatta och i efterhand var det nog tur att vi inte dragit igång något jättestort renoveringsprojekt, min pappa gick bort två månader efter att vi flyttat in och då hade det ju varit ännu jobbigare om vi bott i ett renoveringskaos.

Timmerstommen framme men det går att ställa blomkrukor där ändå…

Musikrummet fick det heta då, orgeln följde med huset.

Innan vi köpte huset hade det varit sommarstuga i sexton år och innan det var det ett äldre par som bodde här, så det var länge sedan det renoverades. Sjuttitalet antar jag på det här rummet med bruna lister och den mörka heltäckningsmattan. Vi rev de två skrubbarna och golvet när vi gjorde iordning källaren och lade in samma trägolv som i köket.

Rivningskaos…

och ännu mer kaos…

Trägolvet som låg i kammaren var egentligen ganska fint,  tyvärr täckte det inte hela rummet. Samma med taket, det fanns ett pappspänt tak i rummet men inte där skrubbarna varit. Men ett pappspänt tak ville jag ha och Erik och jag gjorde det själva, googlade lite innan. Det blev verkligen inte perfekt men det duger åt oss.

Som tur var hade vi fått låna en dyckertpistol, annars vet jag inte om vi klarat att få fast den där pappen.

Vi hittade en del spännande saker på timret, i ett hörn var det numrerat, så vi misstänker att delar av huset är flyttat någon gång och vi hittade också tidningspapper som det stod 1880 nånting på. Det skulle det vara kul att forska lite om huset någon gång och få veta lite mer.

Bilden visar lite hur lång tid det tog, vi spände pappen där efter jul någon gång och nu ser det ut att vara sommar och vi håller på att regla. Och soffan och katten på plats, vi använde visst rummet samtidigt…

Någonstans tröt orken på byggnadsvårdsnörderiet så vi satte osb-skiva och gips på väggarna, inte historiskt korrekt men, men…

Nu äntligen förbereder vi för tapetsering och målning

Vi satte en ofärgad tapet i hela rummet och en bröstlist i fönsterhöjd, sen har jag målad hela rummet, inklusive taket, med matt linoljefärg. Det är ju redan några år sedan, men dörren blev målad först i sommar. I princip all inredning är från loppis eller släkt och rummet används flitigt, kanske mest som lekrum…

Tavlor och gardiner har jag precis satt upp och plötsligt kändes rummet mer ombonat och färdigt.

Sängskåpet hittade vi på en loppis i byn. Jag har skrapat av den lösa färgen och sen behandlat med linolja och balsamterpentin

Ett par pumpor har jag kvar efter sommarens skörd.

Legobordet används flitigt, även om legot tycks ha en förmåga att sprida ut sig på andra ytor…

Det här rummet har tagit fruktansvärt lång tid att göra iordning, de sista listerna kom upp först i sommar, andra projekt har kommit emellan. Och även om vi använt det mest hela tiden så är det en skön känsla att tillslut känna att det är färdigt.

Pepparkakor

Idag har barnen och jag bakat pepparkakor, det är en av de viktigaste punkterna för mig innan jul. Orkar jag inget annat så ska ändå pepparkakorna bakas, så är det bara. Receptet kom till av misstag en gång, jag skulle göra en mindre deg men glömde att minska på kryddorna och de blev så goda och utan ha provat något annat recept sen dess så hävdar jag att mitt är godast. Originalreceptet finns i vår kokbok.  Man ska egentligen låta degen vila i 24 timmar men det brukar gå bra med kortare tid också. Jag vill ha dem tunt kavlade och ordentligt gräddade så de blir spröda, fast när man bakar med barn så blir det ju som det blir. Degen är stor så alla brukar ändå få sitt lystmäte av bakning, orkar man inte baka ut hela degen håller den länge i kylskåpet (vi har halva kvar).

Pepparkakor ca 300 st

300 g rumsvarmt smör

5 dl socker

1 dl ljus sirap

2 msk mald ingefära

4 msk mald kanel

2 msk malda kryddnejlikor

4 tsk stött kardemumma

1 msk bikarbonat

2 dl vatten

1,5 liter (900 g ) vetemjöl

Rör smör, socker och sirap smidigt, jag brukar använda degkrokarna till elvispen. Rör ner kryddorna och bikarbonaten. Rör sedan ner vattnet och nästan allt mjöl. Låt degen vila övertäckt i kylskåpet i ett dygn. Tag ut en bit i taget och kavla ut tunt, tyck ut kakor och lägg på smord plåt eller bakplåtspapper. Grädda i 200 grader 4-5 minuter.

Degen fungerar även som modellera…

« Äldre inlägg

© 2018 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑