bymiriamh

Hantverk, odling och att leva sin dröm.

Tystnad

Det blev ju riktig vinter i år med

Insåg när jag loggade in för att skriva ett inlägg om vinterodling att jag hade ett påbörjat som jag aldrig fått ut. Kanhända det kommer två inlägg på raken nu då, men då får det vara så. Jag hade tänkt berätta hur jag mår efter min behandling, men förkylningsdimman tog över och jag glömde. Erik och barnen åkte norrut och jag stannade hemma själv och gick in i tystnaden. Efter flera sjukveckor samtidigt som Erik varit borta på kurs så slogs jag av hur tyst det är när man är ensam, ingen som pockar på ens uppmärksamhet, inga bråk att lösa och inget gnäll, bara tyst,tyst…Jag gillar att vara hemma med barnen men alltså sjukveckor suger energi, särskilt om man själv också är hängig. Att få vara förkyld och bara ligga ensam soffan är en underskattad lyx för en småbarnsförälder. Jag plöjde hela serien om städning med konmarie-metoden och blev faktiskt lite inspirerad att organisera och få lite ordning och få med mig resten av familjen, får se hur det går med det.

Nu börjar äntligen förkylningen släppa taget och jag känner också effekten av behandlingen, den värsta förlamande tröttheten är borta och sömnbehovet har minskat med uppskattningsvis två timmar. Magen är bättre och jag känner lite mer energi i kroppen, sen är jag fortfarande trött och seg vissa dagar, men om det beror på att behandlingen inte tog nog eller om jag bara är nedgången och har dålig kondition är ju svårt att säga. Men nu har jag ändå lite ork att jobba på det som jag kan påverka själv och som jag bara släppt tidigare. Jag tar det lite stegvis och försöker styra upp mitt liv igen. Känns som jag ganska länge bara försökt hålla mig flytande, men nu kan jag börja göra upp planer igen och hitta balans. Ska bara försöka öka lagom 🙂

Radioaktivitet

Så var jag behandlad, det tog ca fem minuter, vi pratade lite och så svalde jag två kapslar med radioaktivt jod, det kändes nästan snopet så fort det gick efter år av provtagningar och trötthet. Tanken är att det radioaktiva ska slå ut den del av sköldkörteln som jobbar för hårt. Jag fick inte vara nära barnen på en vecka och jag och Signe brukar sova tätt ihop så jag fick sova hos mamma den veckan, kändes väldigt ovant. Doktorn sa att förbättringen skulle vara diffus och komma succesivt, men redan efter fyra dagar tyckte jag att jag var mindre trött och nu efter två veckor konstaterar jag att sömnbehovet har kraftigt minskat. Däremot känner jag mig lite instabil (grinade just lite när jag läste en barnbok för barnen) men det är ju inte så konstigt, tar nog ett tag innan hormonerna balanserats. Det kan ju också slå över åt andra hållet så sköldkörtelhormonerna blir för låga, symptom på det…trötthet, känner att jag inte orkar mer av den varan men det är ju inget jag kan göra så mycket åt…

Försöker tänka hur jag ska bli så pigg som möjligt och vad jag kan göra själv. Tänker att jag ska skriva listor och planera in i minsta detalj och skippar det i samma andetag. Tänker istället på det jag skrev vid nyår om att göra det jag har lust till och det jag tycker är roligt. Fortfarande är det så att den lilla orken jag har försvinner i måsten och borden, så svårt att få till den balansen. Gör jag mer av det som jag tycker är roligt orkar jag ju mer av det andra också, men inte alltid så lätt att få till i vardagen. Denna vecka har jag varit ensam hemma med sjuka barn och det mest kreativa jag fått till är att gå ner till växthuset och tömma en hink bokashi, ja och så drog vi igång lite klädsömnad till barbiedockorna där kunde jag ju involvera barnen och Enny har fått prova symaskinen. Jaja, tålamod brukar jag ha gott om, men nu tryter det lite, ska se om jag kan hitta lite till :/.

Att göra planer

Trots att jag är så väldigt trött och vissa dagar knappt orkar ur sängen så kan jag ändå inte låta bli att göra planer. Har beställt massor av frön såklart och har storartade ideer om odlingen. Än så länge har jag lite svårt att ens komma ihåg att vattna det jag sått, men jag hoppas så mycket att min behandling ska jag hjälpa och att jag kommer sprudla av energi…

Så såg jag en hashtag som hette #makenine2019 och det går ut på att planera nio plagg att tillverka under året och jag kände att jag borde inte och jag skulle ju styras av lust i år, men tillslut hade jag ändå gjort två, en med stickat och en med sytt. Men måste poängtera, mest för mig själv att detta inte är något tvång som måste göras under året, utan sådant som jag skulle önska att jag fick till, allt med hänsyn till ork och lust förstås (och så lite för att det mesta är av material som jag redan köpt och sedan inte använt)

Syplaneringen är bara kläder till mig själv och åtta av nio har jag redan tyget hemma. Känner att jag har fortfarande svårt att komma igång att sy och dels är det energin som tryter och dels att det känns lite svårt att få till passformen, men jag hoppas att energin återvänder så jag kan ge mig på tyghögen (som förmodligen är så stor att jag kan få till nio plagg till…:))

Stickprojekten är lite mer blandat och inte bara till mig, några redan påbörjade och kanske något ufo (stickspråk för unfinished objekt) som legat länge. Än så länge går det bättre med stickning, den kräver inte så mycket tankeverksamhet och går bra att göra i soffan under lite slötittning på tv. Just nu på stickorna är en isländsk kofta till en syster och en poncho till Enny, och de där påbörjade ufona förstås, men de låtsas jag inte om än 🙂

Tanken är att när året är slut ska jag återkomma med en liknade bild med färdiga plagg, men det återstår att se hur det går med det…

Trött, tröttare, tröttast

Nytt år, nystart, känns bra. Vi hade ett långt jullov och jag har varit väldigt slö och nu känner jag mig tröttare än någonsinn… just det känns väl sådär, men lite svårt att sortera ut vad som är vad just nu. I alla fall har jag fått svar på det sista provet jag gjorde (tänk sprutan i den värsta mardröm, så stor var den jag både blundade och höll andan, sköterskan var tvungen att fråga om jag andades sen, men det gjorde inte särskilt ont, den var bara läskig att se), i alla fall var det helt igenom godartat så jag behöver inte operera. Så nu ska jag få behandling med radioaktivt jod, känns också lite läskigt, men tänk om jag får bli pigg och full av energi

Positivt är att odlingssuget drar, jag har släpat in en jordsäck och plockat fram lite frön. I växthuset har jag börjat petat ner lite smått, sådant som tål att ligga i kylan och gror sen när det blir lagom. Jag gör lite småsaker och det är kul. Annars målar jag och stickar och det är ungefär det jag orkar med.

Vi har ett stort renoveringsprojekt på gång i sommar också, fast jag vågar knappt tänka på det än. Men jag försöker rensa och gå igenom grejer och sorterar bort det vi inte behöver, så det blir lite enklare när den stora omförflyttningen ska ske. Vi ska riva upp andra halvan av nedervåningen, ner i trossbotten och göra nytt alltihop. Stora rummet nere där vi sover, lilla badrummet och hallen, det kommer bli kaos och jag gruvar mig. Men det blir skönt att få det gjort, snickaren kommer i september och då har vi (Erik) rivit bort det gamla. Vi tänkte försöka sova uppe under tiden och då behöver det rensas och städas rejält om vi ska rymmas, så det har jag börjat med, även om det går mycket långsamt.

Nytt år igen

Tänkte försöka sammanfatta året som gått och när jag läser förra årets nyårsinlägg kan jag konstatera att detta år inte riktigt blev som jag önskat. Kroppen har inte riktigt orkat som jag vill och jag har trott att det var stress och utmattning, men nu verkar det som att det faktiskt är något fysiskt fel också. Har inte fått svar på alla prover men läkarna tror att min sköldkörtel jobbar för hårt. Men trots detta mår jag bättre än i höstas, medicinen hjälper mot ångesten och jag har haft lite mer energi och gjort roliga saker som jag inte orkat med tidigare och det känns hoppfullt.

Det mest positiva under året som gått är helt klart växthuset, som är den enda av mina drömmar som blivit av, men å andra sidan något jag drömt om länge och vilket resultat det blev. Jag skördar fortfarande lite gröna blad och nu strax efter nyår tänkte jag börja om med att så, ja jag petade faktiskt ner lite spenatfrön där ute häromdagen, men innesådden börjar jag med efter helgerna.

Blandade gröna blad från växthuset.

Annars inför 2019 så drömmer jag bara om att få må bra, jag är trött på att vara trött. Jag tänker att jag ska göra mer saker som jag har lust till och skippa kraven och måstena som egentligen bara finns i mitt huvud. Jag tänker ha som motto att göra det roliga först och ha så lite måsten som möjligt (känns lite svårt för jag är ju egentligen en ”duktig flicka”, men övning ger färdighet).

De mest gillade bilderna från instagram visar tydligt vad som är viktigt för mig, familjen, naturen och odlingen. Det var nästan slående att se den sammanställningen men om jag lägger till hantverk och skapande på den listan så vet jag vad jag ska lägga fokus på och vad som får mig att må bra. Vara ute så mycket som möjligt, göra saker med barnen, odla och hantverka så mycket jag har lust med, det ska jag sträva mot 2019.


Gott nytt år

Julhälsning 2018

Här kommer en liten julhälsning från oss. Eftersom jag varit rätt trött så har jag försökt hålla julförberedelserna på en rimlig nivå, det blir jul ändå fick jag höra (tack Madde). Så jag har valt de viktigaste och de som ger mest julkänsla och pga detta så skriver jag heller inte så mycket, men några bilder tänkte jag bjuda på.

Bakat pepparkakor har vi gjort.
Och ett pepparkakshus, det var mycket prat om att äta det..
…men vi lyckades få till ett till slut, och det är ingen som knaprat på det än i alla fall.
Jag och flickorna har plockat gran, det får inte Erik göra för då skulle han ta motorsågen och julgranen ska fällas med handsåg, vissa saker är jag noga med. Skrattade högt när jag hörde mig själv som barn när Enny började klaga på granens utseende, vi har en del historier från när vi barn var ute med pappa i skogen för att leta gran…
…vi hittade en jättefin gran (även om Enny hävdade att också den var för liten) och Erik fick äran att hålla den… (han verkar förvånad att han fick ett uppdrag)
…medans jag skruvar fast den. Tänker varje år att jag ska skaffa en bättre julgransfot men kommer alltid på det för sent. I år hade jag svårt att hitta den så var rädd att jag slängt den för att tvinga mig att köpa en ny, som tur var hittade jag den tillslut så den får hänga med i år med.
Barnen har klätt den…
…ja, jag hjälpte nog också till. En del verkar ha lite problem med hur granen ska stylas men vi har inga sådana problem, more is more kör vi och ju mer pynt ju bättre, målet är Musses julaftonsgran. I år har vi finaste granen ever…
…och jag samlar familjen för en familjebild framför granen.

God jul önskar trollen i Trollsäter

Status växthus

 

Jag hade egentligen tänkt göra en ordentlig utvärdering efter min första sommar med växthuset och skriva upp hur många plantor av varje jag haft och om det blev för mycket eller för litet för att komma ihåg till nästa år, men eftersom jag varken haft någon ork eller tyckte det verkade särskilt kul så struntar jag i det. Odlingen får styras av lust och behöver inte planeras så noga bestämmer jag, jag har för övrigt redan börjat hamstra frön så det kommer förmodligen bli trångt nästa år med. Men jag kan i alla fall konstatera att första sommaren varit lyckad, vi har inte handlat grönsaker på fyra månader och då har vi ändå frossat. Det har gjort skillnad på matkontot och jag har en del tomater sparade i frysen. Smolket i bägaren var nog torkan och oron om vattnet skulle räcka, och frilandsodlingen har inte gett så mycket som önskat. Men det har gått bra och nu har vi ordnat så jag kan vattna med sjövatten.

Under september rev jag ut alla värmekrävande växter och planterade nytt. Min plan var att ha stora plantor att sätta dit men energin räckte inte så långt så det mesta var smått. Men hösten har varit solig och fin och det har växt på, om än långsammare. På bilden ovan syns mangold och vintersallad i bädden närmast och i den bortre bädden finns asiatiska kålväxter. Där har jag börjat skörda lite blad och jag trodde nog inte att jag skulle tycka det var så roligt med vinterodling, tänkte kanske att det var mycket jobb för lite skörd. Men bara känslan att kunna skörda nu i november ger energi tillbaka och färska blad till maten förhöjer vilken måltid som helst. När det första snöslasket kom var jag ut i skumrasket och skördade mangold och det var en mäktig känsla.

I de två andra bäddarna finns persilja, spenat, vinterportlak och några kryddplantor och en del av det ska möjligen överleva och ge tidig skörd, men får väl se hur det går med det. Jag testar och ser vad som funkar.
Jag har också tagit in våran varmkompost och däri tänkte jag tömma bokashin under vintern och tänker att den är fylld med näringsrik jord sen till våren. Där bredvid komposten står några plantor rosmarin nergrävda och de kommer jag täcka med flera lager fiberduk, har väl inte så mycket tro på att de kommer klara sig men experimentlusten är det inget fel på i alla fall. Jag har också flyttat in en vinranka som bara stått och stampat ute för att se om den trivs bättre här inne.

Så är läget just nu, fortsättning följer…

 

 

Att berätta hur man mår

 

Detta inlägg har tagit flera veckor att skriva, dels för att jag varit ganska trött och dels för att jag funderat på vad jag ska skriva, hur mycket ska jag berätta på internet så att alla kan läsa. Känns som vi är vana att visa den fina sidan utåt och när vi mår dåligt håller vi det för oss själva. Jag har själv gjort så, men övar mig på att göra tvärtom, att också berätta om det som är jobbigt. Så läget just nu är att jag går på ångestdämpande, blodtryckssänkande och sover på sömntabletter. Jag har nog gått med en utmattning väldigt länge som jag aldrig riktigt återhämtat mig ifrån och nu gick kroppen på högvarv och med usel sömn blev det en ond cirkel som jag inte klarade av att bryta själv.Nu har jag ätit ångestdämpande i två månader och min ångest har minskat med 90 % och det är så skönt. Blodtrycket sjunker och pulsen är normal och jag får glimtar av mig själv som försvunnit i stress, sorg och sömnbrist. Jag kan tänka på november utan att få en klump i magen om hur jag ska orka med mörkret. Jag struntar i disken som står på bänken och sätter mig vid symaskinen istället, gör det roliga först utan dåligt samvete. Jag har avslutat två påbörjade syprojekt och planerat ett tredje. Visst är jag fortfarande trött och jag får fortfarande anstränga mig för att se det jag gjort och ignorera det som är kvar och inte känna att jag är dålig som inte hunnit. Men tröttheten är inte lika förlamande och livet känns inte lika övermäktigt längre. 

Så nu har jag hopp om att jag ska hitta balansen, att jag ska få känna energi och livsglädje och att jag ska få sova gott utan tabletter.

En olycka kommer sällan ensam…

…det är egentligen inget jag tror på, men ibland undrar man ju. En vecka efter doktorn skrivit ut ångestdämpande och sömntabletter så brakar ryggen också. Har hänt förut och jag har tydligen en disk som krånglar, men det är en klen tröst att det var värre förra gången när man ligger där på rygg och inte kan komma upp eller när man kryper till matbordet för att det gör för ont att räta ut ryggen. När jag tillslut kommer upp i stående lutar jag åt vänster, hela ryggen är sned. Nu blir jag rakare för varje dag men det tar tiiid och humöret är i botten och jag känner mig låg och deppig.  Det kan vara medicinen som spökar då det kunde bli värre innan det blev bättre, det kan också vara en vecka med värk, eller så kan det vara att jag legat på rygg och spelat candy crush istället för att vara ute och det blir man ju inte glad av. Men det finns ett ställe där allt känns bättre och det är i växthuset. Så därför struntar jag i allt annat och hänger där. Det finns mycket att göra och det mesta går att göra på knä. Jag har börjat städa bort plantor som gjort sitt och det börjar redan bli glesare i djungeln.

Idag bestämde jag att gräva upp jordmandeln, det är det där gräsiga längs ner i bild, jag misstänkte ett klent resultat…

…och jag hade rätt. Detta blev av sex plantor, en knapp deciliter. Det är inget jag kommer prova igen, jag tänker att i växthuset är fokus på produktion och jag vill ha mer mat än så här. Hellre mer tomater, för än är den här familjen inte trötta på tomater.

Istället för jordmandeln satte jag ner några plantor av mangold som jag hoppas ska kunna ge mig mycket blad innan vintern.

Igår planterade jag kinesisk salladskål och jag vet de ser ynkliga ut men de har faktiskt växt sen igår och jag tror nog jag ska hinna få lite blad av dem ändå. Fokus nu inför hösten blir gröna blad som tål minusgrader och allt är bara experiment, men förhoppningen är att jag ska kunna skörda blad fram till jul, vi får se hur det går med det.

Skördandet just nu är fortfarande de värmekrävande växterna och här är en skål med vinbärstomater. Något jag satte mest för kul men som nu blivit en favorit, plantorna växer som galna och jag försöker febrilt hålla undan bladen nertill så att tomaterna ska få lite ljus, men nu mognar de för fullt och vi äter nävavis. Nu ska jag gå dit ner igen och få lite mer jord under naglarna…

 

Växthuset

Jag har inte riktigt följt min ambition med ett odlingsinlägg i månaden, sommaren har varit varm och det har varit fullt upp och nu känner jag mig lite slutkörd och kraschad. Doktorn har ordinerat medicin och jag själv ordinerar mig vila och allt som får mig att må bra. Orsakerna är tusen och en och jag har slarvat med återhämtningen. Jag skippar min lilla plan och bloggar när jag känner för det. Och nu vill jag gärna visa lite bilder från växthuset, som är ett av de ställen där jag blir glad. Välkommen in i djungeln…

…när man står i ingången och tittar in ser man  fyra rader med tomater……hela familjen är galna i tomater och vi frossar, barnen har hittat sina favoriter och jag försöker smuggla undan lite att stoppa i frysen, jag vill gärna vara helt självförsörjande på tomater, men tror inte jag kommer att lyckas med det i år, men varje förpackning i frysen är ju en mindre vi behöver köpa.

Sådana här bilder gör mig glad och jag känner mig rik när jag får skörda.

Bakom tomaterna, kanske lite trängda, växer en rad med paprika och det är oerhört lyxigt att äta egenskördad paprika och så gott.

I vänstra kanten finns en bädd fylld med gurka och aubergine, kanhända jag satt lite tätt…

…men vi skördar slanggurka……och vit minigurka i mängd och jag har fått dela med mig av gurkan för vi har inte klarat av att äta allt själva.

Aubergine var det jag kunde börja skörda först, då jag gullat med plantorna redan i krukorna. Vi har ätit flera kilo men inte tröttnat ännu. Där märker jag också den oerhörda skillnaden med att odla i växthus mot ute, fast just denna sommar hade det säkert funkat ute också.

På högra kanten är en rad med meloner och det har gått lite sådär, men jag fick ner dem i jorden väldigt sent.

Min stolheten vattenmelonen, ramlade tyvärr ner när snöret jag bundit upp den med gick av. Den ligger inne på bänken nu och jag hoppas den ska eftermogna, men misstänker att det inte blir så.

Så är det en del småmeloner på gång som jag hoppas vi ska hinna smaka, den här är en mini som heter mangomelon.

Det här vet jag inte riktigt vad det är, men det är ganska coolt när det hänger meloner på tillväxt.

I kanterna står krukor med chili, den här gula heter ’hot lemon’ och den skördade jag 1,2 kilo av häromveckan, blev lite matt när jag tänkte på att ta rätt på allt det, men som tur var fanns folk som ville ha så jag behövde inte ta rätt på allt själv. Ett halvt kilo har jag använt och det är ju mycket nog.

Den röda är en mild chili som blir jättegod syrad chilisås, den har jag redan gjort två laddningar av men det ser ut att bli mer.

Så ser det ut nu i slutet av sommaren och tanken var att successivt byta ut de värmekrävande växterna mot mer tåliga växter som klarar kyla, men nu får jag också vara försiktig med mig själv och se vad jag orkar. Jag har en del småplantor på gång så lite experiment blir det nog.

 

« Äldre inlägg

© 2019 bymiriamh

Tema av Anders NorenUpp ↑